Månflickor, Duras, en fattiglapp i Hollywood och att bo i en grotta

Alltså på riktigt, jag har nog aldrig läst så lite skönlitteratur som de senaste månaderna. Typ någonsin? Jag blir lite konstig när jag inte läser böcker, något fattas mig. Jag hoppas komma igång snart igen, om inte annat ska jag ju själv skriva massor framöver. Men jag saknar det. Jag hade ju till och med en bokblogg förut från 2006-2014. Nu insåg jag att jag knappt har bloggat om böcker här på flera månader (!) och så kan vi ju inte ha det. Visst, jag har ju tagit del av annan kultur, typ lyssnat på massa podcasts (inte sällan kulturrelaterade), läst massa artiklar och bokbloggar, kollat på massa teveserier. Men ändå, books will be books. Jag ska berätta lite kort om några ovanliga böcker jag läste i somras och som jag återkommer till i tanken då och då.

Ludvik Askenazy – Den stulna månen

Att läsa barnböcker när man är vuxen och inte själv har barn brukar ju hånas lite och förknippas med kulturtanter i Gudrun Sjödén-tunikor. Själv tycker jag inte alls att det är något konstigt, många barnböcker (Astrid Lindgren och Tove Jansson är väl de mest klassiska exemplen) har sanningar att säga även till vuxna och gör det på ett enkelt och okonstlat sätt. Själv läser jag typ aldrig barnböcker även om jag gärna hemfaller till nostalgi vid åsynen av en Elsa Beskow-illustration, men i somras plockade jag med mig den här lilla boken i packningen till landet. Det var en gullig berättelse om några ”buspojkar” (dock att man hade ändrat namnen till typiskt svenska namn, Lasse och Bosse eller något i den stilen, snacka om tidsenligt för 60-talet eller när det nu var!) som en kväll hittade månen badandes i en sjö. De tog med sig månen och stängde in honom i en grotta och sedan ångrade de sig men fick inte bort den sten de rullat framför grottans öppning. På det följde en ganska surrealistisk berättelse som jag ändå fastnade för på något sätt, älskar att hitta sådana här ovanliga gamla böcker på antikvariat. Med söta illustrationer:

 

En bok som jag på sistone har bläddrat i då och då är den här fina boken med foton ur den franska författaren Marguerite Duras liv. Jag är svag för gamla svartvita skrivmaskinsbilder av författare jag gillar, de får mig liksom att romantiskt drömma mig till svunna tider jag aldrig upplevt. Just Duras är en på många sätt fantastisk författare och i den här boken ryms alla möjliga bilder ur hennes liv. Många av dem startar berättelser inne i mitt huvud och just därför gillar jag att frukostbläddra i den. Ett fint citat av Duras: ”Att skriva är också att inte veta vad man gör, att vara ur stånd att bedöma det, det finns säkert ett fragment av det hos författaren, ett starkt sken som bländar.” Den här boken hittade jag förvånat på Stadsmissionen vid Odenplan i vintras, hittar alltid så galet mycket bra böcker där!

John Fante – Ristat i damm

Vår katt Arturo råkar vara döpt efter en särskild romankaraktär, nämligen just Arturo Bandini som är huvudperson i den här gamla kultromanen. Det var Jens förslag men inte förrän i somras (fem år efter att vi skaffade Arturo) så har jag kommit mig för med att faktiskt läsa boken! John Fante var Charles Bukowskis favoritförfattare, eftersom han också skrev om slitna själar i Hollywood med för mycket booze och för lite cash. Ristat i damm är dock inte bara en misärberättelse om en kämpande författare som får noveller publicerade i en liten tidskrift och ständigt väntar på fler förskott. Den rymmer också lager på lager om att vara människa  (oh my god vad pretto det där lät) – alltså, den har mer att säga än bara den uppenbara berättelsen. Även om berättelsen i sig fångade mig så att jag bara läste och läste. Bra bok, verkligen!

Janne Bergquist – Kärleksbrev från helgonets klyfta

En riktig PÄRLA till bok är ”Autonomisk manual” av Janne Bergquist som kom ut på 70-talet någon gång (men gavs ut på nytt för ca tio år sedan). Total dissekering av det han kallar ”tjyvsamhället”. I ”Kärleksbrev från helgonets klyfta” får vi ta del av en personlig och originell berättelse om när författaren bor i en grotta i Spanien! Han skriver boken för att få stipendium från författarfonden. Språket är helt otroligt tyckte jag, och jag njöt av boken. Ett så rikt och personligt tilltal som Janne Bergquist har ser man sällan i dagens ibland ganska trista litteraturutbud. Dessutom var berättelsen ganska rolig med massa anekdoter om speciella karaktärer och grannarna (som alltså också bor i varsin grotta!).

På seriefestivalen i fjol köpte jag den här fina antologin, rundgång. Det är ett historieutbyte i serieform där deltagarna har fått tolka varandras texter. Stilarna varierar alltså, i både bild och text. Självklart gillade jag vissa stilar mer än andra, men själva projektet och idén gör mig verkligen inspirerad. Jag har tänkt prova att illustrera i flera olika stilar nu under min tjänstledighet, vi får väl se vad det blir av det hela!

Detta alltså ett urval av vad jag har läst sedan jag sist skrev om böcker för hundra år sedan. Klicka på kategorin Litteratur för fler sådana inlägg. Hoppas att jag kommer igång med läsningen igen nu när jag ska skapa så mycket! Har ni läst något bra på sistone?

Annonser
Det här inlägget postades i Litteratur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s