En nykter alkoholist kan aldrig dricka bara ”lite” vodka

Idag är sockerfri dag nummer åtta (nåja, dagen har ju bara börjat än) och mina tankar går fortfarande konstant som pingpong-kulor inne i huvudet. Som alltid. Igår åt jag lite bröd, idag känner jag mig sötsugen. Abstinensen kommer liksom som ett brev på posten, om jag inte äter sockerfritt bröd. Men sådant bröd är ju ganska ovanligt.

Jag har kört första passet med PT på evigheter nu på morgonen och första styrketräningspasset för mig på tre veckor. Denna och nästa vecka ska vi köra tre pass i veckan, sedan blir det två pass i veckan samt två gruppträningar för min del. Och så de dagliga promenaderna, förstås.

Men nu tänker jag på: Många, än idag i dessa hälsohetsande tider, trugar en att ta en liten bulle eller kaka när man ses. Jag förstår att man enbart menar väl med det, till hundra procent verkligen. Effekten blir dock aldrig särskilt snäll mot mig själv, om jag tar den där kakan. För precis som att en nykter alkoholist knappast nöjer sig med en öl eller en skvätt vodka, så nöjer jag mig aldrig med bara en kaka. Alla de gånger jag, sedan jag flyttade hemifrån för tio år sedan, har köpt kakor så har jag UTAN UNDANTAG ätit upp hela paketet i ett svep. Samma sak med choklad, salta nötter, vissa typer av bröd och knäckebröd. Det blir liksom som ”ät-sessioner” för mig, ungefär som att en alkis tar sig en rejäl fylla. Effekten blir också att jag däckar i soffan framför någon serie när allt är uppätet. Nu låter det som att jag gör så här fortfarande. Det var längesedan, men jag måste påminna mig själv om att det här beteendet ständigt vilar runt hörnet om jag inte är vaksam.

Det har hänt så många gånger att jag har lurat mig själv. ”Jo, men nu klarar jag nog att nöja mig med en kanelbulle”. I bästa fall har den där enda kanelbullen resulterat i flera veckor av stark abstinens och då jag bara tänkt på socker. I värsta fall har den lett till att jag kört igång med sockret igen: Smygäta choklad, proppa i mig gigantiska pastaportioner.

Det enda jag klarar av att äta utan abstinensbesvär är typ om jag äter ute på restaurang då och då och äter mat med kolhydrater. Då brukar det konstigt nog inte bli några problem efteråt, kanske för att det är en så speciell situation och inte sker ofta? Om jag inte tar kladdkaka till dessert förstås, för då är det kört igen.

Hur tänker ni kring era sockerbeteenden?

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa, Sockerberoende. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till En nykter alkoholist kan aldrig dricka bara ”lite” vodka

  1. Anette skriver:

    För mig är nästan alla kolhydrater triggers. Har av detta blivit en mer eller mindre ofrivillig LCHF:are. Med riska för att bli en av ”domsomtjataromdieter” är det det enda jag mår bra av. Blir ibland så fruktansvärt sugen på en surdegsmacka med extrasaltat smör så det nästan gör ont!!!!! Men låter jag inte bli halkar jag tillbaka i sockersuget och det är hemskt. Lycka till med dom sockerfria dagarna.

  2. Marina skriver:

    Jag skrev lite om andras behov av att jag äter socker häromdagen i min blogg. Eftersom jag inte heller dricker alkohol så får jag ju det dubbelt. Jag kan inte heller äta lite socker, och jag vill inte längre ha, har inte ätit socker i ren form eller i form av torkad frukt etc sedan i april och jag har noll behov längre, fysiskt, socialt finns fortfarande ett problem, eller att det inte finns något vettigt att äta på fiket till kaffet, varför finns det inte fruktsallad eller naturell yoggi? För mig är inte kolhydrater triggande generellt men jag äter å andra sidan inget vete eftersom jag är allergisk mot det så i princip äter jag ju inte vanligt bröd och pasta och sånt, jag vet inte hur stor betydelse det skulle ha faktiskt. Angående restaurangmaten skulle jag tro att det spelar in att den är mycket fetare än sånt vi lagar hemma och då blir man mätt och därmed mindre sockersugen.

  3. Anna skriver:

    Såg en inressant dokumentär i helgen om temat socker – Fed up! – se den är mitt tips.

  4. Madde skriver:

    Och här kommer hon som är emot dieter

    • anna skriver:

      Att utesluta det man är beroende av är ingen diet 🙂
      Se det som en allergi, man kan inte äta det som man är allergisk mot.

    • Madde skriver:

      Tror fortfarande att det sitter i huvudet 🙂 Hade hon verkligen varit det ni kallar sockerberoende så hade det inte funkat då man äter ute 🙂 För är jag allergisk mot något kan jag inte utsättas för det i någon miljö 🙂

    • Anna skriver:

      Ja, det sitter definitivt i huvudet, både om det är beroende eller inte 😉 Läs gärna länken om sockerberoende nedan, det förklarar en hel del 😉 Och nej du har rätt, det funkar inte att äta mat med socker på restaurang om man är beroende men ibland kan det ta lite tid innan man ser kopplingarna till att man trillar dit igen några dagar efter restaurangbesöket.

  5. Jenny skriver:

    Jag kör osötat bröd sedan jag påbörjade min viktresa, och Pågen Energi tycker jag är väldigt gott. Det ”ser ut” som ett mörkt bröd, men är mjukt, saftigt och milt i smaken tycker jag. Minst lika gott eller godare än ”vanligt” sötat bröd! Värt att prova om du inte redan har gjort det.

    Annars är ju ett alternativ att baka eget osötat bröd. Det brukar dock aldrig bli av för mig till vardags, tyvärr.

  6. anna skriver:

    Socker = mjöl = snabba kolhydrater etc…

    Det här med mjöl och pasta kan kräva sin förklaring. De består av snabba kolhydrater, som i magen omvandlas till kroppens eget bränsle glukos – precis som sockret. Två och en halv deciliter pasta ger samma effekt som tio rågade teskedar rent socker.

    http://www.bittensaddiction.com/beroenden/hjarnan.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s