Konst och bekräftelse (önskeinlägg)


En sprillans ny teckning som jag ritade i förrgår!

Helt nyligen bad jag er att sätta rubriker på de inlägg ni ville att jag skulle skriva. Ett av de inkomna förslagen, från Lisa, var att skriva om konst och bekräftelse. Eller snarare: Har jag behov av bekräftelse i mitt konstnärliga skapande?

Det enkla svaret är så klart: JA! Till och med när jag var litet barn och skrev dagbok eller skrev mina små berättelser om olika flickor som var ute på äventyr (jo, berättelserna var ofta sådana) så gjorde jag det med tanken att dagböckerna och berättelserna skulle läsas av andra. Jag hör alltså till den kategori av skapande människor som redan i skapandeprocessen till viss del är beroende av bekräftelsen – eller beroende av det faktum att jag inte bara ritar den här teckningen för mig utan också för andra.

Varken i mitt konstnärliga skapande eller min personlighet är jag särskilt introspektivt lagd. Jag jobbar snabbt, skriver snabbt, ritar snabbt. Jag är impulsiv och rastlös och har ingen möjlighet/lust att sitta och pilla med en teckning i veckor eller månader. I stället ritar jag här och nu och sedan är teckningen klar och sen next liksom. Det här gör också att jag ju direkt vill ha ut det jag skapar så att fler kan ta del av det. Bekräftelse, absolut! Annars skulle jag knappast ha vare sig den här bloggen, min gillasida, instagram eller vilja publicera romaner.

Nästa fråga: Är detta problematiskt, det att vilja ha bekräftelse och att inte, som Goethe, kunna jobba i årtionden med en och samma bok? På ett sätt är det ju en spegling av vår tid. Bekräftelsen går så mycket snabbare nu än på Goethes tid (nåja, han skrev ”Den unge Werthers lidanden på några veckor, sägs det, och förresten är jag inte ett dugg intresserad av Goethe och vetetusan varför jag ens drog upp honom i den här texten, haha). Klickonomin råder, som vi alla vet. Men klickonomin fanns ju inte när jag var liten? Nej, jag tror snarare det handlar om att jag på något vis har ett samhälleligt perspektiv i allt jag skapar och skriver. Jag vill påverka, helt enkelt, på ett eller annat sätt. Och då vill jag ju att mina texter och teckningar ska nå ut. Dessutom vill väl ingen existera helt i skymundan. Jag har aldrig varit beroende av bekräftelse på mina brödföde-jobb eftersom det jag brinner för är just mitt skapande. Och där vill jag naturligtvis nå ut och beröra. Jag ser det alltså inte som problematiskt, snarare som en morot att fortsätta skapa.

Jag ser det inte heller som problematiskt att jag skapar snabbt och intensivt. Alla är olika. Vissa putsar på en illustration i veckor, själv ritar jag massor periodvis och sedan kanske inte alls. Det här är min syn på konstnärligt skapande och bekräftelse. Vad tänker du?

PS: Vi är hemma från landet och på måndag börjar jag jobba på mitt halvtidsjobb. Men bara två veckor, sedan har jag en semestervecka till! Dock så mycket lättare att blogga från dator än padda!

Annonser
Det här inlägget postades i inspiration, Teckningar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s