Jag måste lära mig att vara hungrig

Lite glest med bloggande nu men jag är tillbaka i stan och då blir det mer av den varan! Två inlägg om dagen igen från i morgon. Men nu tänkte jag skriva lite om något som jag och min PT har pratat om: konsten att våga vara hungrig!

För jag har insett att jag ju liksom i vuxen ålder har blivit typ livrädd för att vara i hungern. När jag var litet barn så var jag ju ofta hungrig någon timme innan middagen men det var inte hela världen. Nu får jag någon form av ångest när jag är hungrig, jag känner – om jag ska försöka analysera känslan – att jag akut måste få i mig något. Inte om en halvtimme, absolut inte om en timme utan nu. Längre än så tänker jag nog inte i stunden, jag vet bara att jag måste äta NU. Jag har insett att det här är pudelns kärna. Den där hungerångesten är förklaringen till att jag så ofta akut köper mackor eller pasta på kafé och sådant. Och det i sin tur är anledningen till att jag inte går ner i vikt trots att jag har slutat med sötsaker. Trots att jag har den här bloggen. Trots att jag är helt medveten och rör på mig mycket mer än tidigare. hungern är min gigantiska käpp i hjulet.

Men det är ju knappast farligt att vara lite hungrig den halvtimme man lagar middag. Det händer inget. Man löper ingen risk att ramla ner död på fläcken. Särskilt inte jag med min väl tilltagna arsenal av underhudsfett liksom. Ingen fara på taket. Rent biologiskt och rationellt, vill säga. För det känslomässiga i mig – också det som bekant väl tilltaget – så är det katastrof att vara hungrig.

därför ska det här vara lite extra i fokus för mig framöver. Ännu ett framsteg på min hälsoresa. Att öva på att vara i hungern. Inte i extrema proportioner naturligtvis. Men att i den där ångesten stanna upp och försöka stå ut. Till slut kommer ju den där hungerångesten blekna bort som ett misslyckat fotografi i min historik. Och då kan jag hitta annat, trevligare, att fokusera på!

Vad tänker du om hunger?

ps. I morgon ska jag svara på kommentarer också, har fått massa fina/intressanta som jag vill svara på men gör det helst hemifrån min dator och inte från paddan.

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Jag måste lära mig att vara hungrig

  1. Karin skriver:

    oj nu satte du ord på mina tankar! Exakt på pricken detta behöver jag också träna på. Heja! Din blogg är grym inspiration på min viktresa neråt.

  2. Marina skriver:

    Jag åt precis en banan, klockan 23, strax före läggdags, tror inte min PT gjort tummen upp på den precis 😉 Men jag kan verkligen inte sova när jag är hungrig. Vi är ju en barnfamilj och äter på ”barnens” tider vilket gör det hela en smula mer utmanande. Jag tänker att det inte heller är hela världen att äta en bit morot medans man lagar mat 😉 Våra barn älskar frusna ärtor så är dom hungriga och maten inte är klar så får dom en skål med frusna ärtor och vips har vi fått mat på bordet utan alltför stora knorranden 😉 Jag tänker också att vi är olika känsliga för att vara utan mat. Mitt stora barn går från inte hungrig till hungrig-så-hen-kräks ganska fort, typ en halvtimme, hungrig unge = total katastrof, så hen kommer behöva vara en sån som har en ”snack” med sig alltid, hen funkar helt enkelt inte utan bränsle.

    Känn dig för, och fundera lite på impulskontroll också 😉 🙂

  3. Marina skriver:

    *glömde tagga för svar*

  4. Malin skriver:

    Exakt den känslan har jag också haft! Precis exakt så som du beskriver! Och jag kan komma med lugnande besked – för mig har den helt gått över. Det är alltså möjligt, vilket jag nog inte heller trodde innan. För det har visat sig, som du säger, att det inte är hela världen att vara hungrig. På jobbet kan jag känna mig lite småhungrig mer än en timme innan lunch. Inget händer. Jag tänker bara att jag får lunch snart, och att det inte är någon fara liksom. Så var med det! Och ja, skulle jag vara hungrig så jag svimmar så tar jag väl någon morot eller så, men det händer faktiskt mer sällan än vad man kan tro!

  5. Jenny skriver:

    Jag har tur på så sätt att jag inte direkt blir hungrig när jag ”inte borde”, så länge jag äter bra och regelbundet.

    Jag försöker se till att ha en banan eller något annat nyttigt inom räckhåll om jag misstänker att jag kommer att bli hungrig innan matdags, så att jag åtminstone inte köper på mig typ mackor om jag är ute. Planering hjälper mot mycket! 😀

  6. Lisa skriver:

    Jag har varit som du, jag kände att jag måste äta frukost direkt när jag vaknar, när jag blev hungrig till lunch kände jag att det gällde att äta nu! nu! nu! jag trodde att jag var en sån som aldrig kunde hoppa över mål men det visade sig vara helt fel! Det går att träna bort! Hunger sitter till typ 80% i hjärnan! Jag läste för ett tag sen om periodisk fasta på nätet, bland annat att det kunde hjälpa vid IBS, som jag i perioder har mycket problem med. Jag testade, och märkte att min oroliga mage som bubblade och gjorde ont blev jättemycket bättre, direkt! Visst var jag lite hungrig på morgonen, men det går över om man fokuserar på annat och ser till att dricka. Nu kan jag även köra 5:2-dagar ibland, utan att må dåligt! Visst kommer det hunger ibland, men den går över, och i övrigt mår jag bra. Jag har lärt mig att hunger är inte farligt, och den blir inte värre och värre utan tvärtom, det är ofta i början den är som värst, om man väntar lite ger den med sig! De allra flesta dagar äter jag helt vanligt. Men det skulle ju inte vara kul att aldrig känna hunger – det är ju den bästa kryddan! När hungern slår till, försök att påminna dig om att hunger inte är farligt, och det är inte heller farligt för en normalviktig och frisk person att låta bli att äta på ett tag. Kanske skulle du prova att skjuta upp eller hoppa över något mål någon dag, bara för att se hur det känns? Den där känslan av att man måste äta nu nu nu, den sitter verkligen bara i huvudet – våra kroppar är skapta för att klara sig länge utan mat! Lycka till!!!

  7. M skriver:

    Har samma problem och blir dessutom jäkligt grinig i såna lägen. Kan inte tänka klart. Jag har kunnat gå hungrig mellan målen några dagar också i bland, vilket gör att den lilla del av mig som nästan önskar sig anorexi light (alltid varit ätstörd men tjock) känner sig jätteduktig. Men sen kommer panikhungern några dagar efter det, och det kan sluta med hetsätning i stället. Svår balans i bland. Tappar lätt energi när jag är hungrig och orkar inte mycket då. Har funderar på om det kan ha ett samband med Hypothyreos, om man har svårt att ta upp näring eller något. Tänker då på att det hänger i hop med läckande tarm kanske. Folk överlag har ju kroppar som är bra på att reglera hunger och vikt ganska bra om de inte väljer alltför dålig mat.

    Appropå hunger så läste jag något om Leptinresistens som var intressant, om du googlar hittar du säkert samma sidor som hade tips på hur man reglerar hungern på sikt. Jag har inte provat direkt, men lär mig motvilligt nu nr vi är bortresta och jag inte vågar äta så mycket eller ens visa att jag är hungrig inför de vi bor hos eftersom jag hört dem prata negativt om andras vikt förut.

    Svamlig kommentar detta… Ingen poäng, men jaja,, tycker du är strong i alla fall, du kämpar verkligen som sjutton och jag tycker att du kan ta cred för att du äter bättre än de flesta människor gör, som är smalare. Det gör skillnad det också, även när det inte syns utanpå.

  8. Anna skriver:

    Hmm, hunger eller beroende….? Läs gärna på hur en beroendehjärna fungerar och du kommer att förstå

  9. Anna skriver:

    Hmm, hunger eller beroende….? Läs gärna på hur en beroendehjärna fungerar och du kommer att förstå… Om du har ätit mat som inte är abstinent, dvs mat som blir till socker i hjärnan, och ger kickar till ditt belöningscentrum, då går reptilhjärnan in och säger att du måste ha mat. Det finns ingen människa i världen som kan motså kravet från reptilhjärnan. Jo, möjligtvis under de veckor då motivationen är så stark att man står ut med sitt sug, det som bruka kallas vita knogars nykterhet, men brukar nästan alltid sluta med att man trillar tillbaka! Det är därför inga dieter fungerar i länden för en sockerberoende! Får hjärnan inte tag på ”favoritdrogen” dvs godis, choklad, pasta, dietläsk eller vad nu som är din favorit, så tar den en ersättare tex en macka, pasta, riskakor, frukt eller vad du som innehåller så pass mycket socker så att hjärnan får sin kick.

    • Anna skriver:

      Har läst en del av kommentarerna och vill bara berätta att underäta är lika vanligt bland sockerberoende som att överäta! Underäta för att tex hantera vikten emellan perioder av överätning/hetsätning

  10. Heléne skriver:

    Jag kan känna igen känslan, men lärde mig hantera hungern när jag började äta 5:2 för ett par år sedan. I början kände jag mig jättehungrig fastedagarna och framförallt på kvällen när jag gick och lade mig. Men det blev på många sätt ett bra experiment – dels att faktiskt tänka lite på hur vi överäter i vår del av världen, medan många går och lägger sig VARJE DAG med den känslan och får trösta barn med knorrande magar och faktiskt inte har mer. Dels insåg jag ganska snart att jag inte BEHÖVDE äta trots att jag var hungrig, var det en fastedag med max 500 kcal så går det att viljemässigt hålla sig till det – och man inser snabbt att det inte är nån form av ”svält”, jag vaknar aldrig hungrigare än annars dagen efter en fastedag. Det blev också en tankeställare som gjorde det mycket lättare att stå emot sug/hunger även andra dagar. ”Ja, jag är hungrig, men jag MÅSTE inte, inte just NU”. (Och med en start på ett av mina maxlägen viktmässigt så gick jag ner ca 10 kg på ca 4 mån, därefter ca ytterligare 5 på ytterligare 4 mån – men de har sen hoppat lite fram och tillbaka – bara genom att börja äta 5:2 och träna (typ jogg snitt 5 km/grupp-pass/ridning) ca 3 ggr/v mot tidigare 2.)
    Tyvärr har den effekten minskat lite så jag har lite lättare att ”äta på impuls” på mina ”vanliga” dagar, vilket inte är helt lyckat om man vill använda 5:2 som ett sätt att hålla vikten. Men jag började framförallt för att jag inte ser det som en ”diet” eller ”metod” för viktnedgång utan för de övriga hälsofördelar som det ska ge. Och jag tycker att jag mår bra av mina ”vilodagar” med mindre mat (och oftast ”renare” mat eftersom det är lättare att räkna kcal ju enklare/renare livsmedel det är tycker jag), och när jag heller inte tränar hårt.

  11. Madde skriver:

    När jag läste rubriken så gick jag igång rejält 🙂 men efter att ha läst hela inlägget lugnade jag ner mig rejält 🙂 Det känns som om många förespråkar hunger och att inte äta, vilket jag inte tror på. Däremot som du skrev att det går ingen nöd och vi faller inte ihop av svält för att vi inte äter NU!!! Tror på någon form av regelbundenhet, och att man inte äter mer än att man faktiskt hinner bli hungrig mellan målen.
    Sen har jag haft problem att skilja på hunger och sug… Där tror jag att flera åker på för vi blandar ihop dom bergreppen…

  12. Mellanmål är den stora tjuven i dramat! Att hålla suget igång funkar fint med just mellanmål och fika som ingår i det sociala livet. Nej vet nån vad! TRE mål mat som innehåller massor av fett och protein håller kvar mättnad och gör att man klarar lite hunger mellan varven.

  13. Carro skriver:

    Oj, vad jag känner igen mig! Jag är rätt känslig för lågt blodsocker så därför brukar jag inte vilja hamna alltför lågt innan måltid. Men du och PT:n har säkert rätt i att man kan testa att vara hungrig en stund. Tack för att du tog upp detta.

  14. sandybell skriver:

    Nja, tycker det låter som ett sätt att svälta sig själv/banta… jag övade massa på att stå emot hunger som tonåring, blev såpass ”bra” på det att vänner och släkt blev oroliga för att jag blev så smal. Hade nog fortsatt om inte en kompis sagt att det inte var snyggt att vara så smal. Jag tänkte då att om jag var lika ful smal som tjock så var det meningslöst.
    Och jag har verkligen inte vant mig vid att stå emot hunger. Tror risken är att du blir besviken om du tror att hungern kommer minska och den inte gör det… vill inte låta negativ men tycker ändå det här med att öva på att stå emot hunger har en lite obehaglig klang.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s