Fem anledningar till att jag nog aldrig blir vuxen

Ibland tänker jag på det där med att bli vuxen. De flesta av mina vänner som jag har känt sedan tonåren är ju typ exakt likadana som för femton år sedan fast kanske med lite mer putsat språk. Men några har verkligen blivit vuxna på riktigt, på ett sätt som jag både beundrar och skräms av. Jag tror aldrig att jag kommer bli ”vuxen”. Mina föräldrar var 31 när jag föddes, alltså ett år äldre än jag är nu, och jag är imponerad av hur pass vuxna de måste ha varit. Plus världens bästa föräldrar. Själv går jag inte alls i barntankar, däremot mycket i vuxentankar. Jag är inte alls säker på att jag ens VILL bli vuxen, det är så far from min personlighet. Men här är tio säkra anledningar till att det antagligen dröjer ett bra tag åtminstone:

1. Jag tappar bort min mobiltelefon kanske tio gånger om dagen. Alltså på riktigt. Jag springer runt i hemmet, letar, svär, lyfter på kuddar. Och hittar den allt som oftast i koftan där jag letade först eller längst ner i tygkassen jag använt den specifika dagen.

2. Jag är helt och komplett oförmögen att spara pengar. Det går liksom inte ihop. Pengarna rinner magiskt genom fiktiva hål i mina mentala jackfickor. Mycket metaforer där, men ni fattar vad jag menar.

3. Städa, säger ni? Jamenvisst, jag älskar att liksom drömmande gå runt i lägenheten och diska lite, damma lite, medan jag lyssnar på podcasts och funderar. Helt vuxet. Sedan efter tre dagar är diskberget på något magiskt sätt lika högt igen och då kommer jag på att vi inte har diskat på några dagar. Och plötsligt hittar jag dammtussar i hörnen och bara: Just det, dammsuga var det ja. Diskmaskiner, I worship you all (och här återkommer min dröm om att bo i en trea, om jag bodde i en trea skulle jag garanterat skaffa diskmaskin på stört)! Men till mitt försvar har jag blivit mycket bättre på att städa de senaste två åren. Tack och lov.

4. Laga mat och hålla koll på allt? Virrpannan Jessica gör sitt bästa, som ni ju alla vet. Men ofta har jag gjort en helt ambitiös matplan och köplista och gått och handlat med lapp och penna (!!!) och dramaten-vagn (!!) i släptåg. Och stryker för det jag plockar ner i vagnen. Typ sötpotatis – check, paprika – check. Sen kommer jag hem och upptäcker att jag missat att köpa basilika som utgör huvudingrediensen i min måltid. Så konsulterar jag min mycket ordentliga köplista och ser att – aha! Basilikan står där. Jag bara såg den inte. Antagligen för att jag med djupt rynkade ögonbryn koncentrerat lyssnade på senaste avsnittet av En varg söker sin pod medan jag handlade…

5. Posta ett brev, säger du? Absolut, inga problem. Det kan ta några veckor bara, that’s all!

Men fear not, eventuella framtida arbetsgivare som hittar detta vid en googling om tio år. Jag är superduktig på arbetsplatser. De här ickevuxna tendenserna håller sig liksom inom hemmets väggar. Eller okej, det HÄNDER att någon ser mig rota efter busskortet längst ner i väskan också, medan bussen rullar in i rask takt. Våga vägra vuxen, liksom!

PS: Vuxenpoäng? Nä då, jag har varken villa, volvo, 1.7 barn eller pensionsbesparingar. Ni då? Hur ser ni på det här med vuxen?

Annonser
Det här inlägget postades i Vardag. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Fem anledningar till att jag nog aldrig blir vuxen

  1. Marina skriver:

    Jag är ganska mycket äldre än dig 😉 och jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor 😀 Övriga vuxenpoäng plockar jag dock in massor, särskilt nu när vi köpt en Volvo också 😀

    • Jessica Johansson skriver:

      Måste man någonsin bestämma sig för vad man vill bli? Nä, inte direkt och tur är väl det. 😀 Helt okej att vara vuxen också, det måste kännas tryggt att ha koll på läget? 🙂 En känsla jag inte är så familjär med.

  2. Jenny skriver:

    När jag förändrade mitt liv och började träna och sköta kosten bättre så började jag göra vuxna saker som att städa och vika tvätt och sånt. Jag tror att jag helt enkelt fick mer energi över och mådde bättre, så att jag orkade börja bry mig mer. Innan dess fick jag slita för att komma ur sängen på morgonen, liksom.

    Men jag kommer fortfarande inte i närheten av min mamma när det gäller att hålla rent, den genen gick inte i arv. Smutsen verkar liksom bara försvinna när hon går igenom ett rum!

    • Jessica Johansson skriver:

      Vad fint det där med tvätt och vika tvätt, det har jag faktiskt också börjat med lite fast jag tvättar kanske en gång i månaden (det blir typ tre blåa ikeakassar) så betoningen är på LITE där. 😛 Och min mamma har också en magisk ajaxven som gör allt hon rör vid till både guld och renlighet. Hihi! Mammor är bäst helt enkelt.

  3. Tessa i höghuset skriver:

    Ah, du är vuxen! Man kan vara vuxen på olika sätt, man måste inte vara ordentlig. Om man blir förälder eller får ett jobb med ansvar och krav så får man hantera det, men är man en drömmare så förblir man det även som vuxen.

    • Jessica Johansson skriver:

      Jo det är sant. Men på ett sätt gillar jag att embraca att jag liksom inte är en vuxen typ av person. Men du har så klart rätt 🙂

  4. Madde skriver:

    Skrattade gott åt din lista. Jag är snart 50 och inser att jag inte uppfyller mer än ett kriterie av det du skrev. Försöker ha en buffert med pengar. 🙂
    Min 21 åring är mer vuxen enl det än jag. Hon har de tre Vna och vill ha barn hihi

    • Jessica Johansson skriver:

      Haha okej, då får vi hoppas att jag också lyckas spara några ören i en avlägsen framtid. 😛 roligt att du fann nöje i mitt inlägg, ha en fin dag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s