Jag ska ha tålamod och låta min kropp bli stark

Nya tankemönster utkristalliserar sig sakta efter år av mörka, självdestruktiva tankar när det gäller kroppen. Det är styrketräningen och bloggen som har fått mig att styra om skutan i en ny, mer hälsosam riktning.

Jag funderade idag (ligger förkyld) på det tålamod med vilket jag gjort om vår lilla etta, från en ganska tråkig ikea-etta till något helt fantastiskt (i mina ögon). Sak för sak har jag bytt till mig, tålmodigt har jag fixat och trixat. Nu börjar jag närma mig ett hem som jag verkligen trivs med till hundra procent, även om det är några smådetaljer kvar. Samma tålamod ska jag nu ägna min kropp. En liten dag i taget, ett litet steg i taget, ska jag omsorgsfullt låta mig själv bli starkare och friskare och piggare. Jag märker att tankarna börjar ändra riktning på riktigt. Det här är ju en enormt stor process, jag är ju helt jojobantnings-förstörd efter alla dessa år. Tankarna om snabba lösningar sitter djupt rotade och kanske är det vad som har hindrat mig under detta år som jag har bloggat här? Att jag liksom inte får någon motivation eller kraft om jag inte har de snabba resultaten att berusa mig på.

Men vad är det för vits med snabba resultat, när de gång på gång har lett till att jag går upp alla kilon igen och gör mig själv besviken? Det är inte snällt mot mig själv eller min kropp att späka den på det viset. Jag ska nu ägna min kropp kärlek och glädje, en liten pyttedag i taget. Ett litet träningspass i taget, en promenad i taget, en omsorgsfull måltid i taget, med tvåminuters-lappen redo i svåra stunder. Någonting värdigt och konstruktivt, efter alla år av inverterat kvinnohat riktat mot mig själv. Och till slut kommer jag närma mig något mycket bättre än det jag har nu. Jag kommer sakta se kroppen formas, bli starkare, orka mer, passa i nya typer av klädesplagg. Utan socker och stora pastaportioner som gör mig trött och slö och ofokuserad. Jag ser fram emot det.

Vi är något bra på spåren nu, hörni!

Annonser
Det här inlägget postades i Jojobanta, Min hälsoresa, Träning. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Jag ska ha tålamod och låta min kropp bli stark

  1. Marina skriver:

    Bra insikt och bra tänkt! Själv berömmer jag mig efter varje aktivitet jag utfört och tänker att det var ett steg närmare målet. Jag försöker att inte tänka på hur många steg jag har kvar, bara att varje steg jag tar tar mig ett steg närmare!

  2. Katarina skriver:

    Det är en process att komma dit du har kommit tankemässigt. Det går liksom inte att andra säger till dig att ”detta är bra” och ”gör så här” och ”tänk så här”.Det funkar inte. Det måste komma inifrån. Det måste komma med den där känslan i musklerna som helt plötsligt har kontakt med hjärnan; du styr musklerna, du väljer tempo när du går, inte benen osv. När kroppen hamnar i total harmoni med huvudet; när den, efter ett träningspass börjar så sakta skapa sug efter vätska, rätt mat som ger energi. Hur man värjer sig för mat som man vet gör en dåsig och som stjäl allt blod från musklerna och skickar till magen och gör en svag och lätt utmattad. Det värsta som finns är när man är hajpad; hjärtat bankar, hjärnan går på högtryck och adrenalinet pumpar utan att veta var det ska ta vägen, för man sitter stilla. Det är då dina muskler kommer att säga ”ställ dig upp, gå ut och gå, skicka ut adrenalinet så att det förbränns i musklerna, ge hjärtat en konkret anledning att pumpa så att hjärnan kan slappna av”.
    Men detta är något du kommer att känna tidigast i höst/vinter. 🙂 Ge kroppen chans att bygga musklerna som talar till dig. Varje gång du tränar och rör på dig bygger du lite nya muskler, gör dig själv lite starkare. Men ge dig till tåls. Annars kan du skada dig.
    Om du är förkyld så kan du ändå stå hemmavid och göra lite squats och utfall och stretcha lite så att du håller dig mjuk och ger musklerna lite nytt syre. Ta ett par, tre minuter till träning och tre minuter till stretch så kommer dina muskler att tacka dig och du kommer att få ännu bättre vila.

  3. Katarina skriver:

    Läste precis detta inlägg – det är så klokt och snällt! http://sassa.metromode.se/2015/06/02/bli-av-med-dina-magbesvar-borja-se-helheten/

  4. Anna skriver:

    Som sagt, elefantkliv!!!! 🙂 Du är verkligen på rätt spår!!

  5. Jessica Johansson skriver:

    @Anna, tack, det vore intressant att höra om din resa till ett sockerfritt liv. Kanske vill du gästblogga om den här? typ perspektivet att du har kommit ifrån det helt och hur du har gjort. Säg till i så fall. Oavsett så är jag så tacksam för dina kommentarer, de har hjälpt mig jättemycket som du säkert har märkt!

  6. Jessica Johansson skriver:

    @Marina, vad fint att du kan tänka så. Hur har du gjort för att kunna berömma dig själv efter varje bra steg? jag är typ: ååååh jag borde ha gjort mer, bättre. Sådant tänk har jag ibland, inte särskilt konstruktivt men svårt att komma ifrån. Tack för dina kloka och peppande kommentarer, de värmer!

  7. Jessica Johansson skriver:

    @Katarina, ja exakt, du har så rätt! Men samtidigt tror jag att kommentarerna här verkligen har hjälpt mig att liksom pusha mig själv till att ytterligare analysera och förändra mitt sätt att tänka och mitt förhållningssätt till kroppen och hälsan. Jag klarar tyvärr inte att göra hemmaövningar när jag är så här förkyld, utan får snällt vänta tills jag mår bättre och köra igång igen då. Jag hoppas och räknar med att vara ”på benen” på söndag igen och då kunna börja promenera igen. Låter spännande med de andra förändringarna du nämner, jag ser fram emot dem. 😛

  8. Marina skriver:

    Jag har haft god hjälp av KBT för att hitta ett slags lugn i mig själv. Jag är egentligen väldigt rastlös och vill att allt ska hända NU. Men det kommer det inte att göra 😉 och alla steg som leder i rätt riktning är ju bra. Jag kommer att komma fram om jag bara fortsätter åt det håll jag bestämt mig för! Så, alla dagar jag inte äter kakor är ett steg framåt, alla dagar jag tränar är ett steg framåt osv. Dom andra dagarna är inte bakåt, bara kvar på samma ställe 😉

  9. Jessica Johansson skriver:

    @marina, så himla fint att du har nått dit. Jag ska också börja tänka så. Annars är det ju så lätt att bara: ååh nu har jag ätit för mycket, nu kommer ALLT gå åt helvete osv osv, du vet säkert hur tankemönstret kan se ut. Hur går det för dig då? 🙂

  10. Katarina skriver:

    @Jessica – ah, jag trodde att du bara var snorig, inte febrig. Nä, med feber ska man vila. 🙂

  11. Marina skriver:

    Idag får jag stålsätta mig för att inte gå ut i köket och göra en kladdkaka 😉 Men jag kokade lite Edmamebönor istället, synd att barnen åt upp hälften 😀

    Om du tänker att du bara fortsätter som du gjort innan så är det ju ”status quo”, alla saker du gör rätt, alla dagar du gör rätt så kommer du ju framåt!

    Sedan har jag en liten ”hur länge måste jag stå på cross-trainern för den här”-tankesätt, då kommer jag oftast fram till att det inte är värt det alls 😀

  12. Åsa Berger skriver:

    Åhh vilken inspiration och pepp du är! Du är så jädras klok och vacker. Är så glad att jag hittade till din blogg. Den är min nya favvo. ❤
    Massa Kramar Åsa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s