Mätning, strategi och bilder på vägen!

Idag var det dags för något jag bävat för: Mätning. Det var två veckor sedan sist. Jag kände på mig att det inte skulle vara bra resultat, eftersom jag har slarvat lite och småätit bland annat nötter (jag får lära mig att jag KAN inte hantera nötter, inte ens naturella – just nu åtminstone). Motionen – träning och promenader – har jag skött bra men maten utgör ju minst 70% i en sådan här process, så den biten måste helt enkelt falla på plats.

Och jag fick rätt. Alla mått (överarm, lår, rumpa) var oförändrade jämfört med för två veckor sedan, förutom midjan som var +1 cm.

Förändringar: Jag kommer nu att promenera en timme även de dagar jag tränar, fast lite långsammare än vanligt. Alltså promenad varje dag. Så den som vill haka på projekt #entimmeomdagen kan passa på att göra det, kan vara bra inför semestern också att vara igång. Jag ska också prova en annan rolig grej, som jag skriver mer om i morgon (nej då, ingen quickfix-metod). En annan ny grej för att fixa maten är att jag faktiskt ska planera in i kalendern när jag ska laga mat. Det här låter säkert jättekonstigt för den som får sin vardag att funka. Men för mig tror jag att det är nödvändigt eftersom min främsta problematik just nu är att få ihop matlagningen och inte stå ashungrig utan lagad mat och börja småäta eller äta oplanerade måltider. Det känns bra att vara en kvinna med en plan. Och att jag inte längre typ går och förnekar i tre månader att jag inte klarar ett visst livsmedel. Nu får jag direkt inse att nötter inte funkar just nu och så får jag undvika det helt, istället för att gång på gång tänka att jag kan hantera det med negativt resultat.

Jag har också kommit på att jag aldrig (!!) har visat några bilder på mig i tajta kläder. Jag har ju oftast härliga tunikor eller koftor på mig, men det kommer vara kul framöver att ha bilder på hur jag FAKTISKT ser ut. Det är inte roligt att publicera dessa bilder men allt för kampen – den strukturella och individuella – om inte annat! Och jag ska inte behöva skämmas över att jag ser ut så här heller.

Jag fick en vettig kommentar när jag skrev om delmål häromdagen: Att jag ju faktiskt kan ha andra delmål än rent viktrelaterade. Till exempel att orka en viss vikt på vissa övningar i styrketräningen eller att ha delmål i mått i stället. Och det finns ju en poäng i att inte ha detta gigantiska slutresultat som kommer ta lång tid att nå, det kan emellanåt kännas övermäktigt. Så vi provar och så får jag känna efter hur det går och om det hjälper. Mitt midjemått idag är 114 cm och nästa delmål blir 110 cm, då ska jag fira med något trevligt som inte är mat. Jag sätter ingen tidsgräns på det.

LET’S GO!

UPPDATERING: Innan jag får fler kommentarer så lägger jag in mitt svar på en kommentar som nyss kom in. Jag upplever att jag glömde att få med detta i inlägget från början:

Annonser
Det här inlägget postades i Foton på vägen, Min hälsoresa, Planering. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Mätning, strategi och bilder på vägen!

  1. Smulan skriver:

    Alltsa, nu har jag last din blogg sedan du startade, och det kanns som det ar alltid en bortförklaring efter en annan.

    Alla maste gora val varje dag vad galler mat, vad galler träning, vad galler prioriteringar. Visst ar det kanske lattare for vissa, och nej, jag ar inte överviktig sa kanske ar det nagot jag missar (sockerberoende, nja, jag tycker alldeles for manga använder det som en ursäkt också), men till syvende och sist ar det DU som gor dina val. Varje dag. Du VALJER att ata de dar notterna, brodet eller vad det an ar. Du VALJER. Aven jag som ar ”naturligt smal” maste gora val varenda eviga dag! Att inte valja ar också ett val. Kanske ar jag ”naturligt smal” for att jag just gor dessa val?

    Shoot, jag ar beredd pa att bli grillad, stekt och sand till helvetet. Tack och hej.

  2. Jessica Johansson skriver:

    @smulan , det är inga bortförklaringar tycker jag. Jag upplever att jag har hållit på med mycket bortförklaringar tidigare men nu är jag ganska klarsynt. Jag har plockat bort brödet. Jag har plockat bort pastan. Jag har börjat äta en helt ny typ av mat. Jag har börjat röra på mig varje dag, utan undantag, senaste månaden. Jag är mycket piggare och gladare och sover bättre och värken i axlarna har släppt sedan jag började med styrketräning för 6 veckor sedan. Det är enorma förändringar för mig, och minst lika viktiga som måttbandet. Allt handlar ju heller inte om mått och vikt utan också om hur man mår, psykiskt och fysiskt. Och med tanke på vilka effekter styrketräningen redan har fått så är jag otroligt glad att jag har lyckats så här långt. Sedan förra året har jag sänkt mitt blodsocker till hälsosam nivå, likaså mitt blodtryck. Jag har kommit ifrån mitt sockerberoende även om jag kämpar varje dag med det. Ingen ska sända dig till helvetet (fy så hemskt det lät!) men däremot kanske det här är fel blogg för dig om du tänker att det bara handlar om resultat på vågen. För den här bloggen är så mycket mer än så. Och visst, det är ett val men jag berättar också öppet om min problematik vilket även det är ett enormt steg för mig. Så jag känner mig nöjd. Tråkigt om du inte gör det.

  3. Anna skriver:

    Jessica, du har kommit jättelångt i din process!! Elefantkliv om du frågar mig

  4. Jessica Johansson skriver:

    @Anna, tack så jättemycket. Jag håller faktiskt med. Jag tycker att jag senaste sex veckorna – sedan jag började styrketräna – har kommit till extremt många insikter som jag inte alls haft tidigare I HELA MITT LIV. Och jag har till fullo insett att jag är sockerberoende och därmed rättat min kost efter det – också det ett elefantkliv efter 30 år med konstant sockerintag (även under viktnedgångsperioder). Tack och tack igen, din kommentar betyder massor. Jag blev lite ledsen av smulans kommentar, även om jag vill att alla ska kunna skriva som de känner här förstås. Kram! ❤

  5. Agneta skriver:

    Du är jättefin!Så här tycker jag personligen att du jämt skulle vara klädd. Jag tycker bättre om tight. Läs Annika Leone/ mama.nu som skriver vettigt om storlekar. Heja dig, kram

  6. Emmen skriver:

    Alltså vad stark du är som vågar var så genomskinlig i din process! Du är en sån inspiration, för mig, och säkerligen för många fler. Du är vacker!

  7. Anna skriver:

    Härligt att höra Jessica! Att inse och acceptera sitt sockerberoende är ett stort o viktigt steg. Jag märker din stora utveckling på bla när du resonerar kring nötter, det är ju den resan vi måste göra, lyssna på kroppen och sedan plocka bort produkter vi märker att vi inte kan hantera. Kom ihåg att sjukdomen är fysisk, känslomässig och andlig till sin karaktär. Du jobbar nu på den fysiska och det är superbra. Det är också viktigt att titta på de andra bitarna

  8. Anna skriver:

    Äsch den kapar visst mina inlägg, jag får skriva färdigt när jag har tillgång till en dator. Stor kram

  9. Karin skriver:

    Vad duktig du är! Keep up the good work! Det här med sockerberoende behöver man nog ha upplevt själv för att uttala sig 😉 Jag har tagit mig ur mitt socker (och bröd) beroende och inser nu hur mycket socker påverkar mig och min kropp. Speciellt om jag nån gång syndar så märker jag direkt skillnad efteråt.

  10. moa skriver:

    Jag tycker att du är otrolig. Jag vet MASSOR av människor som knappt tränar alls och som kan stoppa i sig vad de vill, men som ändå stadigt håller en lagom vikt år efter år. Absolut, många av dem kanske har haft turen att födas med mindre aptit och mindre sötsug, så att de naturligt gör ”bättre val”, men även det är en punkt där folk som du (tror jag) och jag får kämpa så mycket hårdare. Jag har till exempel sedan barnsben, så länge jag kan minnas, alltid haft väldigt stor aptit och alltid varit på jakt efter socker. Min kära syster däremot har alltid haft ett måttligt förhållande till mat och blir illamående av att äta bara lite för mycket. Hon har aldrig behövt anstränga sig för att hålla vikten, varken vad gäller träning eller motion. Det säger hon själv. Så där har vi ett klockrent exempel på att människor har väldigt olika förutsättningar och att vissa måste kämpa mycket mer.
    Sedan handlar det inte om att se det som ursäkter, utan att veta vem man är och bättre kunna förstå var man fallerar och varför.

    Du kämpar på som sjuttton, och vad jag kan se gör du inte särskilt stora snedsteg alls. Det kan så klart finnas många olika anledning – tidigare jojobantning, anlag, hormoner osv. – men jag är säker på att du kämpar i viss uppförsbacke och inte har så lätt att gå ner i vikt. Men viktminskningen kommer att komma om du fortsätter så här, och tills dess så är det fantastiska resultat som du nämner, med minskad värk i axlar och större kännedom om hur du fungerar. Jag är inspirerad, så tack! Och du ska INTE skämmas över hur du ser ut på bilderna. Du är en jättesöt tjej, och även om du har några kilos övervikt så syns det massor av styrka därunder, och den kommer bara att bli större. Kör hårt!

  11. Marina skriver:

    Insikt är första steget, vilja att förändras det andra. Båda dom har du nått. Det finns så många olika vägar till viktminskning, så många som säger att dom vet, ät si, ät så träna tungt, träna lätt, ät protein, ät fett GAHHH Man blir ju tokig. Jag tror att man måste lära sig känna efter hur mår JAG, egentligen och gå efter det. Sockerjunkien är jobbig att fajtas med, äter du krom-tabletter? Prova det annars tycker jag, det hjälper mig jättemycket! Jag har stått still på en platå nu i flera veckor och det känns så himla tungt, men så, i går morse sprängde jag ett målsnöre och det känns ju så jäkla bra! Så, bara för att du stod still nu så är det inte nödvändigtvis något du gjort ”fel”. Att laga mat och ha färdiga matlådor är kanonbra! Du är modig och du kommer att klara det här!

  12. Maria skriver:

    Du är en superfin tjej precis som du är och att du vill göra något åt din hälsa och ditt välmående gör dig ännu bättre!!
    Maria

  13. cecilia skriver:

    Hej 🙂 Låter som du kämpar på jättebra, tycker jag. Jag älskar också nötter och tycker det är ett skämt när man får förslaget att äta ”en handfull”! 🙂 Det är ju bara en smakbit, liksom. Vad jag tänkte på är – har du testat KBT? Har ingen personlig erfarenhet men jag har läst och hört om många som tycker det varit stor hjälp i att ändra sitt beteende och tankemönster en gång för alla. Kanske ett tips!

  14. Katarina skriver:

    Du ser nog mycket bättre ut i andras ögon än i dina egna. Men en skev självbild har de flesta av oss kvinnor gemensamt. Håller med Agneta att du klär bra i tajta kläder också, förutom dina jättefina tunikor och koftor. Ser att du har bra träningsskor – det är det viktigaste (och en bra tränings-bh… :-)). Hur mår fingret, förresten? Den är verkligen rejält inlindad…
    Vad gäller måttbandet – skit i det. Fortsätt som du har börjat; du mår ju bra och har fått extra energi. Det övriga ger sig successivt.

  15. Ava skriver:

    Smulan: att vara uppmuntrande respektive att trycka ner någon är också ett val. Att vara snäll eller elak mot sina medmänniskor är ett val det med. Et cetera.

    Jag har själv aldrig varit överviktig så mycket av det Jessica beskriver kan jag inte sätta mig in i. Däremot har jag pluggat molekylärbiologi, fysiologi mm och är ganska insatt i kroppens biokemi. Och jag tror att många inte förstår hur oerhört svårt det är att komma till rätta med långvarig och kraftig övervikt. Det är inte samma sak som att gå ner tio sambokilon eller mammakilon eller vad man nu kallar det för. Kroppen ställer in sig på att behålla övervikten, hormonutsöndringen förändras. Att dessutom ställa om sin livsstil är jättesvårt och tar tid. Självklart måste man bestämma sig , vara disciplinerad med mat och träning och sluta köpa hem maxipåsar med chips, men bara för att man gör det så är vägen till normalvikt inte spikrak. Och jag tror knappast snipiga kommentarer hjälper.

    Jessica, jag hoppas verkligen att det går bra med viktminskningen, jag tycker att du är fantastisk!

  16. Katrin skriver:

    Jag går i kbt för att få insikt och ändra mitt matbeteende. De tips jag fått är också att äta nötter för att hålla mitt blodsocker nere. Dock ska jag äta valnötter eftersom jag inte tycker att de är lika goda som mandlar och cashew. Jag kan liksom inte smälla i mig en påse valnötter men lätt en påse mandlar. Mat som triggar mig ska jag hålla mig borta ifrån.

    Första gången jag var hos min terapeut sa jag att jag äter okontrollerat hela tiden. Då frågade hon mig om jag gjorde det både hemma och på jobbet. Då insåg jag att det var hemma jag slukade mat. Min terapuet fick mig att inse att jag visst har kontroll ibland. Har även fått inse vilka situationer som jag äter= ensam hemma med en tvååring innan sambon kommer. Vad jag gör nu är att jag ser till att jag och min son är ute och leker tills min sambo kommer för då undviker jag köksskåpen och ÄR med mitt barn. Vet inte om detta är något tips för dig men mig har det hjälpt.

  17. Charlotte skriver:

    Läser din blogg med jämna mellanrum och vill så himla gärna att du ska orka kämpa dig till den kropp du längtar efter och förtjänar!! Jag kan inte låta bli att försöka komma med några hjälpande ord i all vänlighet! Vill inte alls vara någon viktigpetter utan bara ge lite av mina spontana om än ganska raka tankar.
    * Har du kollat så att inte din sköldkörtel är underaktiv? Det är ganska vanligt att drabbas av hormonrubbningar om man levt i hetsätning och sockerberoende, sök på vårdcentralen och be om en utredning, sköldkörteln gör det omöjligt för dig att minska i vikt om den är i obalans
    * Byt ut dina hemska Converse och platta skor till praktiska, snygga och fotriktiga skor typ sneakers/löparskor och gå till en ortoped och få ilägg direkt! Inte ens en spinkig tonåring mår bra av sådana skor och jag ser att du både ponerar med fötterna och är lite ”kobent”. Du kommer få mer energi av pigga ben!
    * Promenad och vardagsmotion är jättebra men med tanke på din tyngd och slitna knän rekommenderar jag mer styrketräning och snabba konditionspass, ta hjälp av en kunnig kompis eller nätet för bra upplägg och inspiration! Lägg stort fokus på stora musklerna i ben, rygg, bröst och axlar som drar mycket energi, skippa maskinerna och lär dig bra teknik i stora och effektiva övningar som benböj, marklyft, rodd, axelpress och armhävningar, Inga konstigheter. Snabba konditionspass är intervaller i roddmaskin, på cykeln eller crosstrainern. Tungt och hårt tempo i intervaller tills du mår riktigt dåligt, det är då du presser kroppen framåt och får njuta av endorfiner och efterförbränning i flera dygn efter! Det tar mindre tid också, bra om man tycker gym är långtråkigt.
    * Släpp vikten helt. Det är så mycket med det målet man inte kan påverka och det blir frustrerande. Många som hittar en hälsosam livstil lägger just fokus på livstilen och inte vikten som det handlat om för dig större delen av ditt liv. Jag anser att du behöver någon professionell hjälp med verktyg för att få ett normalt förhållande till mat.

    Kämpa på nu och ta mitt inlägg på rätt sätt! Det är mycket kärlek bakom. Klappa dig på axeln för alla framsteg du redan gjort och värdera dig själv högt. Fastna inte i tankar om det som varit utan se framför dig hur framtiden ska bli. Vad ser du? Gör och var precis det och den du ser framför dig!

  18. Jessica Johansson skriver:

    @katrin, vilka fina insikter du verkar ha kommit till, fint att höra. Jag har provat kbt och annan terapi men det biter liksom inte riktigt på mig. Jag är så kritisk mot alla tankemodeller, men jag försöker hitta andra sätt att analysera och hantera mina olika beteenden.

  19. Jessica Johansson skriver:

    @ava, alltså din kommentar är: ❤ ❤ <3! tack!

  20. Jessica Johansson skriver:

    Alla andra som har kommenterat: NI ÄR UNDERBARA!! får sådan kraft av att se era kommentarer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s