Den skrämmande gymmiljön

När ni läser det här sitter jag på tunnelbanan på väg till sista dagen på Botkyrka internationella bokmässa. Jag jobbar 8.30-19 idag och sedan är jag äntligen ledig nästan hela veckan. Jag är väldigt slutkörd men ser fram emot att kunna ägna mer tid åt bloggen i veckan, det är ju dags att blogga lite om retro inredning, böcker, skönhetsideal och hur det går för mig!

Nu tänkte jag skriva lite om gymmiljön: Den upplevs av många som ganska exkluderande. Perfekt tränade och trimmade människor glider runt i tajta träningskläder och lyfter tunga vikter. Jag har alltid tänkt att de bryr sig om mig. Att de tänker: Vilken heffaklump, vad gör hon här? osv. Men det har förstås att göra med min dåliga självkänsla. Ingen bryr sig ju! Jag har gått på olika gym i olika perioder men har upplevt att det nästan blev mer blickar på gymmet där folk var äldre och rundare. Där jämför man ju sig med andra, med sin ätstörda blick (mig själv inräknad). Där är man hela tiden ängsligt medveten om sig själv och sneglar på varandras vidlyftiga kroppshyddor. Så var det åtminstone för mig. Jag började hos PT för några veckor sedan men har även tidigare i livet gått på SATS. Förr tyckte jag det var jobbigt att gå på pass eftersom jag trodde att alla tittade på mig. Sedan släppte jag det och gud så skönt och roligt det var! Än har jag i den här omgången inte gått på pass, men det är nog planerat att jag ska börja med det om några veckor. Och då ska jag verkligen göra allt för att njuta av glädjen i att röra på mig och euforin efteråt.

Jag tror att den skrämmande gymmiljön sitter mer i mitt huvud än i verkligheten. Och flera av mina vänner har frågat hur jag vågar gå på gym, så föreställningen om detta sitter nog i fler huvuden. Skönt att avdramatisera det lite.

Hur ser ni på gymmiljön? Kan ni koppla bort de andra personerna där?

Annonser
Det här inlägget postades i Träning. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Den skrämmande gymmiljön

  1. Flipp skriver:

    Jag är stark och vältränad, har muskler som syns och hänger på gym 5 gånger i veckan. Var gång jag ser ett nytt ansikte med tillhörande otränad/svag/överviktig kropp blir jag glad! Tänker att här kommer ännu en som vill ta ansvar för sin hälsa, en som vill förändra sitt liv, en som vill må bättre – en som vill vara en av ”oss”! Välkommen!

  2. Anna Maria skriver:

    Jag har tycker det är jobbigt att gå till gymmet just på grund av andras, av mig inbillade, blickar, och jag har de senaste året inte gått dit, utan kör på löpning istället. Känner dock att jag egentligen behöver styrketräna, och då är ju gymmet överlägset, så jag tänker försöka våga mig dit. Jag står och stampar med vikten och orken, och vill verkligen vidare, så nu jäklar får jag skärpa till mig!

  3. Ia skriver:

    Jag tittar på de som enligt min smak har snyggast kroppar, inspireras av dem och försöker se vilka maskiner de kör. Övriga har jag ingen tid att titta på mellan mitt eget stånkande.

  4. Marie skriver:

    Jag tror att alla andra är lika självupptagna som mig och därför ser de bara sig själv och har inte tid att se mig.

  5. Soffan skriver:

    Jag tycker det är skitkläskigt! Jag har 15kg övervikt och har varit vältränad och gått på gym och pass tidigare men just nu vågar jag mig inte dit trots att jag har ett träningskort. Som sagt min ätstörda blick är lite väl störd just nu.

  6. Lena skriver:

    När jag är på gymmet är jag där för att träna och inte glo på folk. Jag är så inne i träningen att jag inte tänker på andra människor. Förstår mig inte på folk som kommer sminkade till gymmet och ska se ”snygga” ut. Herregud, jag är där för att ta i och svettas. Mao ser jag för jävlig ut och tänker vem bryr sig? Lycka till!

  7. Katarina skriver:

    Precis som alla andra har skrivit här så bryr jag mig inte så mycket om andra personer på gymmet om det inte är så att de ockuperar den maskin jag vill nyttja. 🙂 Hur andra ser ut är det minsta jag lägger tid på att fundera över. Gymkläder inbjuder inte heller till någon inspiration. Det händer att jag spanar efter bra gympadojjor som ser lagom stabila och sköna ut men inget annat. Det som faktiskt kan väcka uppmärksamhet är om man ser någon som gör en övning fullkomligt fel med risk för skada. Fast då ser man rörelsen, inte människan. Jag har gått fram till folk och påpekat detta och tipsat om hur de ska göra istället. Det har varit både unga tjejer och äldre herrar i den skaran. Jag hoppas att de tar till sig så att de inte skadar sig utan får ut mesta möjliga effekt av övningarna istället. De flesta uppskattar att man hjälper dem.
    Vad gäller smink vill jag inte höra att vi dissar varandra – man får gå till gymmet precis som man själv vill. Jag är ofta sminkad eftersom jag går direkt till gymmet efter jobbet. Om någon vill sminka sig inför ett gymbesök så står det den helt fritt och skall inte dömas av andra för den sakens skull. Var och en blir salig på sin fason.

  8. J skriver:

    Katarina, jag håller helt med angående smink på gymmet och är rätt trött på kritiken det medför. Ingen av oss vet vad våra gymbuddies bär på för demoner. Själv har jag haft komplex för min hy sedan tonåren och pallar helt enkelt inte dra och träna utan att dölja lite skavanker. Jag förstår inte varför det skulle vara ett problem för övriga gymmare. Om det får mig att faktiskt komma iväg och träna, så vad spelar det för roll? Alla knep är bra… 🙂 Tack för en härlig blogg Jessica!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s