Bestående intryck #3

Nu fortsätter jag med min serie med inlägg om böcker jag läst men inte bloggat om. Vissa av böckerna får egna inlägg, andra skriver jag lite kort om hur jag minns dem istället. Korta nödrecensioner är inte så roliga att varken läsa eller skriva, så det här blir ett alternativ till det. Jag fortsätter tills jag har bloggat om alla lästa böcker. Därefter kan jag åter börja skriva om varje bok kort efter jag läst den, på ett mer meningsfullt sätt.

Valeria Parellas Väntrum läste jag i somras. Hittills har jag gillat i princip alla böcker utgivna av förlaget Astor, jag gillar verkligen grejen de gör. Och jag borde så klart ha skrivit om Väntrum direkt när jag läst den men det har inte blivit så i fjol, som sagt. Jag uppfattar Parellas roman, denna liksom den förra jag läste av henne, som intellektuella på ett icke-poserande sätt, vilket jag tycker är skönt. Ibland kan det dock bli lite väl snårigt men man får lov att tåla även böcker som ger motstånd. Men även om jag inte i detalj kan redogöra för min läsupplevelse så minns jag en mamma i världens värsta mardröm: ovetskapen om huruvida hennes lilla bebis kommer överleva eller inte. Hur tacklar man en sådan oro, vad gör man med sin tid? Man sitter och stirrar på kuvösen. Man väntar. Det gör åtminstone huvudkaraktären i Väntrum, en både nervig och stilfull roman.

Denis Johnsons Jesus’ son hör till Modernistas PULP-utgivning, sjukt snygga beiga böcker med röda kanter på boksidorna och ovanliga böcker, främst översatta från Amerikat. Även den här romanen läste jag i somras på landet och jag minns att jag imponerades av språket till en början, men att jag sedan tröttnade litegrann. Jag minns uppgörelser mellan kriminella, jag minns droger och ångest, sedan minns jag faktiskt inte så mycket mer. Annat än fåtöljen jag satt i medan jag läste boken, med benen i kors, medan solen sken utanför.

En biodlares död av Lars Gustafsson, här ännu en obloggad bok läst på landet. Jag kommer ihåg hur boken såg ut, en sliten pocket som jag hittade i bokhyllan på min pojkväns mammas land. Att jag tänkte att det kanske var värt att prova, jag har ju ändå hört så mycket om boken. Att den kanske var lite tråkig, eller så är det jag som är i fel ålder. Böcker om väldigt gamla människor fångar sällan mitt intresse – vad det sedan säger om mig/samtiden kan vi ta en annan gång. Biodlaren och döden och ensamheten, jag har ett vagt minne av brev och ensamhet. En känsla av att det var dags att wrap things up, liksom avsluta detta lilla jordeliv eller åtminstone minimera smärtan för efterlevande. Jag kan minnas fel, jag minns inte detaljerna eller knappt helheten. Men jag minns att jag läste merparten av boken liggandes i sängen på landet, det var tidig morgon eller kanske sen kväll. Lat eftermiddag?

Förgöra, säger hon av Marguerite Duras. Ja, det är ju rent pinsamt att jag inte kommer kunna klämma ur mig något vettigt om den här boken. Som jag älskar Duras, hennes författaraura, hennes språk, hennes klarsynthet. Jag har läst ett gäng böcker av henne och betraktar henne nu som en av mina favoriter. Och den här var mer spartansk än vanligt, den var nästan som en pjäs eller filmmanus. Kanske var det därför den inte fastnade lika mycket som andra Duras-böcker, för att jag uppfattade den som lite vag, för vag? Titeln = underbar, dock.

Innan männen av Nina Bouraoi vill jag ju skriva något smart och bra om. Men ni förstår nog redan varför den har hamnat i det här inlägget, för att jag inte minns annat än en lätt besvikelse. Var inte Bouraoi, denna författare som jag så länge velat läsa och sett folk i min omgivning falla för som furor, var hon inte mer än så här? Men det kanske blir bättre om tio sidor, kanske vecklas språket ut som en solfjäder som jag liksom kan lapa i mig? Eller? Jag minns den tanken, jag minns inte om den varade boken igenom men mitt intryck så här långt senare är en förvånad gäsp. Titeln är ju dock SJUKT snygg precis som Duras-titeln ovan.

Det här inlägget postades i Bokrecension. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s