Bestående intryck #2

Nu fortsätter jag med min serie med inlägg om böcker jag läst men inte bloggat om. Vissa av böckerna får egna inlägg, andra skriver jag lite kort om hur jag minns dem istället. Korta nödrecensioner är inte så roliga att varken läsa eller skriva, så det här blir ett alternativ till det. Jag fortsätter tills jag har bloggat om alla lästa böcker. Därefter kan jag åter börja skriva om varje bok kort efter jag läst den, på ett mer meningsfullt sätt.

monellesbok
Marcel Schwob – Monelles bok.
”Och vidare sade Monelle: Jag skall tala med dig om förgörelsen.
Detta är mitt ord: Förgör, förgör, förgör. Förgör inuti dig själv, förgör allt i din närhet. Gör plats för din själ och för alla andra själar.”
Det är längesedan jag läste Monelles bok och ändå minns jag så tydligt att dess poeticitet verkligen gjorde intryck på mig. Boken gavs ut i slutet av 1800-talet och Schwob hörde till symbolisterna. Han berättar om kvinnor som på grund av sin sociala bakgrund och fattigdom inte har råd att drömma. Självklart drömmer de ändå. Det är en tunn bok, men som rymmer oerhört mycket. En typisk Jessica-bok kan man säga. Paris, fladdrande kandelabrar, brustna drömmar, poetiskt och ändå precist språk. Otroligt bra!
DSC_0396
Yoko Tawada – Talisman, Förvandlingar.
Den här boken innehåller dels en essäsamling och dels föredrag som Yoko Tawada hållit. Jag föredrar helt klart essäerna. Det finns dels sådana som resonerar kring skillnaden mellan den japanska och tyska/europeiska kulturen (Tawada kommer ursprungligen från Japan men bor i Tyskland), dels essäer om språk men också sådana om människor som läser böcker på pendeltåget, om att längta och leta efter en tillhörighet. De gjorde stort intryck på mig så det är synd att jag inte skrev om boken direkt när jag hade läst den. Jag nappade åt mig den på bibblan tidigare i höstas och det är en sådan bok som jag liksom vill ÄGA och kunna återkomma till när jag vill. Även om den i sina stunder blev ganska långtråkig, vissa av essäerna skummade jag mig igenom (beroende på om ämnet intresserade mig eller inte), så var helheten verkligen tankeväckande.
DSC_0570
Merethe Lindström – Dagar i tystnadens historia. 
Den här romanen fick Nordiska rådets litteraturpris 2012 och jag har varit nyfiken på den sedan den kom ut. Slutligen gjorde jag slag i saken och lånade den på biblioteket. Den handlar om ett äldre par, där mannen slutar prata på grund av åldersförvirring. Efter att ha delat dagliga ord med sin fru, lämnas hon plötsligt i en enorm tystnad. Dels en djupare tystnad, den som har präglat deras äktenskap och funnits mellan det som sagts (den som handlar om andra världskriget, bland annat) och dels denna nya, påtagliga tystnad från maken. Romanen väcker många tankar kring det som sägs och det som, likt elefanten i rummet, hela tiden finns där utan att man pratar om det. I romanen finns en långsamhet som jag inte är van vid och som gjorde mig nästan uttråkad emellanåt. Inte för att den är dålig, alltså, utan för att jag är van vid ett högre tempo på något sätt. Men jag tror att den där långsamheten och noggrannheten kanske är ett måste för den här berättelsen, eftersom den får tystnaden att framstå så mycket tydligare, och outhärdligare.
DSC_0397
Lena Ackebo – Fucking Sofo.
Egentligen är den här typ av serier inget för mig, jag föredrar de mer öppet satiriska serierna. Men jag skrattade högt flera gånger, åt karaktären Jörgen i boken. Jörgen är en typisk bedagad söderkis som klagar på det mesta och pendlar mellan proggare och ”jag är inte rasist, men”-typen. Ackebo skildrar honom mitt i prick, såväl språkligt som i det han säger, och det fick mig att skratta. Idag är söderkisarnas dagar räknade, Södermalm har ju som bekant ändrats de senaste 30 åren. Men några finns kvar och de är inte sällan som Jörgen. Annars handlar seriealbumet om de två tjejkompisarna som går ut på krogen och diskuterar allt mellan himmel och jord, som stöter på såväl lattemorsor som blåsta bimbos och B-standupkomiker.
DSC_0573
Simon Gärdenfors – Simons 120 dagar.
Bilderna är ofta enkla och seriealbumet går fort att läsa. Jag tror det jag gillade mest var själva projektet, det väcker ju så himla mycket nyfikenhet. Gärdenfors bestämde sig för att under 120 dagar bo hos främmande människor och göra ett seriealbum om det som skedde under tiden. Alltifrån att han hånglade med gymnasiebrudar när föräldrarna hade gått och lagt sig till att han stötte på problem mellan himmel och jord. Folk fick anmäla sig på en hemsida och erbjuda Gärdenfors sovplats, sedan hade han ett schema som han följde till punkt och pricka. Jag hade gärna sett att det utvecklades mer, det blir en form av skandaleffekt som gör att jag vill veta mer. Dessutom får inte alla plats i boken, utan ett stort antal hinner Gärdenfors inte berätta om. Roligt projekt!
Har ni läst någon av dessa böcker? Vad tyckte ni?
Det här inlägget postades i Bokrecension. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s