Novellixer var det ja

tredje-fyran-hand

Julen kom med stormsteg så jag repriserar en gammal recension av tidigare utgiven Novellix-fyra och betraktar det som avslutningen på årets julkalender. Jag hoppas att ni har tyckt om den, det har jag! Jag kommer troligtvis köra en till Novellix-special någon gång under 2014 eftersom jag fortfarande har ett gäng olästa.

Wille Craaford, som ju vanligtvis inte är verksam som författare, har skrivit novellenGloria. Den handlar om en känd kvinna som skriver någon slags glorifierad text om sitt eget kändisskap för att bekämpa främlingsfientlighet, som en annan karaktär läser och redigerar under novellens gång. Tyvärr tycker jag att novellen saknar driv och en språklig gnista, så jag fastnar inte riktigt för den.
Helena Granströms novell Skördebrev kretsar mycket kring kroppar och ett berättarjag riktar sig till ett du. Egentligen verkar jaget inte vilja skriva mer om kroppar, men fortsätter att göra det ändå. Granström har ett alldeles eget tonfall i den här novellen, som jag inte kan minnas att jag stött på någon annanstans, och jag blir nyfiken på att läsa en hel roman av henne. Men just den här novellen fastnar jag inte för som jag hoppats. Dock är det fint att jag på det här sättet blivit nyfiken på att fortsätta utforska hennes författarskap.
Amanda Svensson skapar en språkmagi som jag känner igen från hennes romaner Hey Dolly och Välkommen till den här världen. Jag njuter av varenda ord i hennes novell Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån. Den handlar om en ung kille som är i Skåne för att hälsa på sin döende släkting, och som möter en väldigt underlig tjej som han vill gilla men ändå inte lyckas falla pladask för. Så småningom ska det komma att visa sig att de hör ihop på ett lite oväntat sätt. Det är språket som driver berättelsen framåt och jag hade gärna sett den fortsätta mycket längre än den gör.
Jens Lapidus novell Heder handlar om en kille som precis muckat från fängelset efter många år bakom galler, och som nu ska starta om på nytt. Han förvånas över alla smartphones som folk går runt med överallt och noterar en hel del andra saker som förändrats i samhället under de tio år han inte hängt med. Den största behållningen i Lapidus novell är de korta utdragen från fiktiva rättegångar, eftersom de känns så verklighetstrogna. Förmodligen har Lapidus koll på just den biten, eftersom han till vardags arbetar som advokat. Heder berättar ganska stereotypt om de kriminella som är med i novellen, men jag dras in i den ändå.

Innan nyår kommer tidigare nämnda ”Bestående intryck”, en serie inlägg om böcker jag läst men inte recenserat. Och förstås, årets bästa och sämsta böcker av de jag läst. Möjligen kommer just den grejen efter nyår, men resten kommer nu i dagarna. Jag vill börja 2014 med en blank sida, recensionsmässigt. Hoppas att ni har haft en underbar jul. Själv gav jag i bokväg bort ett gäng deckare/thrillers till pappa, gamla Agatha Christie-klassiker till mamma och pappa tillsammans, ett helt gäng konstböcker till min kärlek och en bok om modets historia under 1900-talet till min syster. Och så lite annat än böcker förstås. I bokväg fick jag Lars Noréns senaste dagbok av mamma och pappa, som jag hade önskat mig. Den med bibeltunna papper. Vill ni avsluta julen med något härligt så rekommenderar jag det här programmet, Astrids jul. Nu ska jag avsluta juldagen med att, passande nog, på börja Konsumtionsliv av sociologen Zygmunt Bauman.

Det här inlägget postades i Novellix. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s