Novellix-julkalender, lucka 18 + 19: Linda Olsson, Elsa Billgren

Igår var en hektisk dag för mig och ingen julkalender hanns med. Därför bjuder jag på två luckor idag!

Novellix-julkalender, lucka 18: Elsa Billgren – Man kan vinka till varandra från balkongerna
DSC_0599

Elsa Billgrens novell Man kan vinka till varandra från balkongerna tycks ha en ansats att kritisera kroppsideal men svänger aldrig tillräckligt långt för att faktiskt bli kritisk – istället tycks idealen bli ett konstaterande. Det där med att den ena tjejens trosor i storlek 38 ser gigantiska ut jämfört med den andra tjejens yttepyttetrosor. Kroppsbyggnader beskrivs i detalj på ett sätt som jag tycker bara blir obehagligt. Om Billgren försökt föra fram någon form av kritik så upplever jag inte att den lyckas träda fram tillräckligt tydligt. Samma sak med namedroppandet av varumärken på kläder, det liksom bara ÄR så. Sammantaget läser jag den här novellen som en form av chick lit-novell helt enkelt. Den handlar om två unga tjejer på semester, mammorna pratar konstprojekt och tjejerna hoppar ombord på en båt med italienare som bjuder på Limoncello. Den ena tjejen är mer erfaren än den andra, har gjort tre aborter och sådär. Det finns en ensamhet hos den ena karaktären, men den utforskas aldrig vidare. Det snuddas liksom vid det där ensamma, sedan tar det stopp och berättelsen tar sig aldrig bortom det rent ytliga planet. Jag upplever också novellen som ganska taffligt skriven, tyvärr, tyvärr. Den var inget för mig.

Novellix-julkalender, lucka 19: Linda Olsson – De blå skorna
DSC_0600

Jag gillar verkligen berättelser där slumpen spelar en stor roll, oväntade möten som sedan knyts ihop många år senare, livsöden som oförväntat korsar varandras vägar och leder till ett nytt, tredje spår. Dock är ju en av de faktorer som ger sådana berättelser sin charm att man inte i förväg känner till vad som ska hända. Och så motiverar jag att jag inte vill berätta särskilt mycket om handlingen i De blå skorna. Men den handlar om Paris, en död pappa, ett par konstiga skor, en urna med pappans aska i. Och så dottern med sin förvirring och en före detta far som hon kanske inte ens kände, trots att hon trodde att de hade ett speciellt band sinsemellan. Jag tycker det här är en ganska charmig berättelse, i all sin anspråkslöshet. Lite som en höstig fransk film!

Det här inlägget postades i Novellix. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s