Novellix-julkalender, lucka 11+12+13: Selma gånger tre

Mina senaste dagar har varit kaotiska så julkalendern har fått bortprioriteras. Men det innebär ju bara ännu mer roligt idag, och dessutom en Selma Lagerlöf-special. Det blev inte fy skam ändå med andra ord!

LUCKA 11: Selma Lagerlöf – Dödskallen
DSC_0575

Det är julafton men ingen vill komma hem till karln och hans hustru i Svartsjö socken. Frun menar att det inte är så konstigt, att de flesta redan har egna förberedelser på jul och att det inte är någon diss (okej, Selma Lagerlöf kan ha använt ett annat ord) mot maken. Men han blir förgrymmad (nu snackar vi härliga gamla ord! Tror dock ej Selma använde detta heller) och funderar på att bjuda in någon döing från kyrkogården bara för ATT. Precis när han har tänkt tanken får han syn på en gammal dödskalle. Efter det drabbas han av någon slags mild psykos, skjuter nästan sin fru och skrålar och skålar med en osynlig varelse. Det är en lite ruggigt lustig historia, det här, men alltför förnumstigt religiös på slutet. Jag har överseende med tanke på de många år den har på nacken, berättelsen, och med tanke på mysrysfaktorn. Jag antar att Novellix har resonerat på samma sätt. Dessutom är även det ett tidsdokument – att man förr i ur och skur hänvisade till gud. Vad man än tycker om det så var det ju så, precis som att man trodde på tomtar och troll (fast den grejen har jag en mer positiv romantiserande syn på, antingen för att jag inte har levat när folk trodde på sådant). Men språket, språket, språket! Det är som honung för mina språknerver, Lagerlöfs språk. Även om jag i övrigt är mer ljummet inställd till den här novellen.

LUCKA 12: Selma Lagerlöf – Vägen mellan himmel och jord
DSC_0576

Ni vet när man är en omnipotent före detta överste med reglade dörrar och på ålderns fattigdomshöst? Ni vet då, hur det känns, när de reglade Värmlands-dörrarna flyger upp och steg hörs. Stegen kommer närmare och närmare ens sovrum och man tänker: Ha! Hit tar sig den jäkeln inte in, vem han än må vara? Och så kommer jäkeln in men är osynlig för jäkeln är döden som kommer och varnar en för att man har ett dygn kvar i detta lilla jordeliv? Nej, jag hoppas verkligen att ni inte vet hur allt det här känns, jag försöker bara vara fyndig på ett ganska misslyckat sätt. Men det här är i alla fall upptakten till novellen Vägen mellan himmel och jord. Det sista dygnet i sitt liv väljer översten musiken, den som kan uttrycka allt man inte orkar prata om. Och tidigare Lagerlöf-karaktärer omnämns i en härlig meta-aktig tillbakablick: Gösta Berling skymtar förbi och Liljecrona sätter toner på allt det jobbiga. Det här är en fin berättelse, lågmäld på något vis och inte så förnumstig som den här typen av äldre, korta berättelser ibland kan vara. Det finns en tydlig slutpoäng även här, men utan lika tydlig pekpinne. Fast ärligt talat så föredrar jag nog egentligen Selma Lagerlöf i det längre formatet, mest för att njutningen ju då blir tiofaldig med språk och stämningar. Jag tror dock verkligen att dessa novellixer är ett utmärkt sätt att få folk intresserade av Lagerlöf. De ger mersmak, förstås.Hon är en av mina stora favoritförfattare så den ringa kritik jag kommer med idag får sättas i perspektiv, jag jämför med underbara romaner som Gösta Berlings saga och Kejsarn av Portugallien. Det kan inte hjälpas.

LUCKA 13: Selma Lagerlöf – Tjänsteanden
DSC_0577

Vad kan hända med lite mull från en grav om det ligger i ens ficka och får verka? Mycket, om man får tro novellen Tjänsteanden. För skomakarlärlingen blir det i alla fall stora effekter. Även om han skulle ta mullen till sin läromästare, tycks den fastna i hans fickor och skor. Den ger honom skoskav, men också en förmåga att skjuta prick och skomaka som han aldrig skomakat förr. Dock blir konsekvenserna utanförskap. Nu vill jag inte avslöja mer. Det jag älskar med novellen är förstås dels den där underbara lagerlöfska sagokänslan, dels att hon förmår berätta en verkligt intresseväckande historia på ett sätt som gör att jag sugs in i den fullständigt och bara: Nej, är den redan slut! Nu skriver jag inte mer om den här novellen, ni får läsa den själva. Perfekt vänta-på-julklappsöppning-läsning skulle jag säga.

Imorgon kommer en lucka och dessutom några specialinlägg. Boklördag à la Ord och inga visor, precis som förr. Nu ska jag kolla vidare på en EXTREMT intressant dokumentär om franska konstnären Sophie Calle. Men hörni, inte har ni väl missat att Gilla böcker tar över X Publishings utgivning (inklusive min alldeles egna roman Thrillerliv)? Kul under omständigheterna, tycker jag!

Det här inlägget postades i Författare att älska, Novellix. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s