Novellix-julkalender, lucka 8: Början

DSC_0492

Aj aj aj, idag gick jag till och med över tiden med 25 minuter. Jag ska försöka börja ändra julkalenderrutinerna så att jag läser en novellix på kvällen och bloggar om den på morgonen därpå, det är ju roligare att ”öppna” julkalendern på morgonen också. Jaja, nog med meta. Idag har jag läst Början av Gun-Britt Sundström som gick igenom en hel barndom på 18 sidor. Den här novellen är nämligen bara 18 sidor, till skillnad från övriga novellixer som brukar ligga på ungefär 30.

Det är barnet Noa som redan på dagis skiljer sig från de andra barnen. Han sitter gärna själv och ritar i timmar, använder svåra ord och är alltid lite bredvid. Utan att vara missnöjd med det. Det sägs aldrig rätt ut men jag förmodar att Noa har någon form av autism. På dagis går det väl an, men i skolan kan han omöjligen vara obrydd om de okvädesord han får kastade över sig dagligen. Barnen sjunger ”Gubben Noak” med hånfulla röster och fryser ut Noa. Hans mamma berättar hela novellen och ser med förtvivlan hur hennes sons särskiljande egenskaper sticker alltmer i ögonen på Den Stora Massan (av barn då). Men det slutar gott, eller åtminstone hoppfullt.

Även om jag först stör mig på att berättelsen blir så enormt svepande i sina penseldrag – nästan mer ett synopsis än en faktisk berättelse – så blir det starkt när det svischar fram så fort och så är det liksom inget mer. Jag är så ovan vid det att jag nästan häpnar när jag har läst ut novellen och får den där lilla glimten av en ljusare framtid för den då pubertala Noa. Så, både gott och ont: Det svepande blir lite väl svepande, samtidigt som jag också kan se en poäng i det. Lustigt nog tror jag det skulle gå att diskutera den här 18-sidiga lilla saken ganska länge. Har någon annan läst den?

Det här inlägget postades i Novellix. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Novellix-julkalender, lucka 8: Början

  1. Elina skriver:

    Jag läste denna igår!

      • Elina skriver:

        Mycket viktig och känsloframkallande! Jag tror tyvärr att den kan ge igenkänning hos flertalet föräldrar (m.fl.) dessutom! Den är effektfull i ”det lilla”…

        • Jo visst, men så här i efterhand tycker jag inte att det var så bra att jag uppfattade den som en synopsis, jag tycker i så fall att berättelsen hade vunnit på att fokusera endast på en kort period i barnets liv och ändå få fram samma ”poäng” liksom…

          • Elina skriver:

            Jo, kanske. Men någonstans tycker jag ändå att den ger indikationer på en ”distans” från mammans sida (lite som ett skydd). Jag tänker att luckorna som fattas innehåller mycket som är lika svårt och smärtsamt, men att det är för plågsamt för mamman att ta upp… Men jag förstår vad du menar!

          • Jag förstår vad du menar också (hej konsensus men jag menar det faktiskt), men så här några veckor efteråt tycker jag att det blev en svaghet att hasta igenom så många år på så få sidor,jag tror att berättelsen kunde ha blivit starkare med fokus på kortare tidsperioder (nu skenade min hjärna iväg och bara: vad skulle hända om hela novellen fokuserade på en enda dag, en enda minut, haha, det är dags att sova för mig ^_^ )

          • Elina skriver:

            Hihi. Låt hjärnan rusa i tankarna – ibland behöver man ju distansen till ett verk också! (: Där är ju inte jag ich ”Början” ännu.

            För: Jo. Det hade den säkert kunnat bli. Frågan är bara vart man skulle fokuserat för bästa resultat då – kanske någonstans där det är som vemodigast på flera sätt (jag reagerade mycket på när Noa accepterar läget med kompisen Tobbe…)?!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s