Novellix-julkalender, lucka 7: de första novellixerna

solfjc3a4der-unni

No worries, jag ska inte göra det till en vana att reprisera gamla Novellix-recensioner. Det är dessutom ogörligt eftersom jag inte har recenserat så många fler än de jag repriserade igår och dessa idag. Någon omgång till tror jag, men den kommer i så fall i repris närmare jul. Idag har jag haft fullt upp dagen lång och därmed inte hunnit läsa en novellix, men i fortsättningen återgår jag till att TA MIG TID att läsa en om dagen så länge julkalendern pågår. Här kommer min tidigare publicerade text om Novellix allra första omgång. Kan ju vara roligt att läsa också, tänker jag. Recensionen publicerades, när det begav sig, i den numera nedlagda tidningen Nya Upplagan:

Det nystartade förlaget Novellix har ett lika enkelt som smart koncept: De ger ut fyra noveller fyra gånger per år. Startfältet är starkt. Först ut är nämligen Unni Drougge, Jens Liljestrand, Maria Sveland och Jonas Karlsson – alla etablerade författare och personligheter i kulturvärlden. Förutom att jag tycker att förlagets grundidé är väldigt nyskapande och i tiden – köp en kaffe och en novell, ungefär – så är också formatet särskiljande. Varje novell är en egen liten bok på ungefär 30 sidor. Det går snabbt att läsa, lätt att bära med sig i väskan och brister ändå inte i litterär kvalitet och läsvärdhet. Drougges ’Kärlek ända in i döden’ tycks till en början likna det hon gjort vid flertalet tillfällen tidigare under sitt författarskap – en situation där en man behandlar novellens jag illa. Den får dock en oerhört oväntad skruv vilket gör att jag sitter helt paff efter att ha läst ut den. Språket är rakt och enkelt och novellen lätt att komma in i trots sitt ringa format. Liljestrand skriver i ’Sandhamn’ om en avdankad tennisstjärna som är ute i skärgården och dricker, och som i förbifarten också räddar livet på en liten flicka som håller på att drunkna. För en sekund glorifieras han – den världsberömda tennisstjärnan kan man lita på, menar folk, och dunkar honom uppskattande i ryggen – för att därefter begå en tabbe. Novellen belyser på ett starkt sätt hur kändisskapet lätt blir ett ok för den som släpar runt på det, och är välskriven och rolig att läsa. Svelands ’Doggy Monday’ handlar om en olycklig och bitter kvinna som stör sig på sin grannes hund, lever i ett döende äktenskap och sedan passerar sina egna gränser – kanske i jakt på lite vardagsaction. Kvinnan i novellen för tankarna till Svelands hyllade roman ’Bitterfittan’, fast i en än bittrare variant. Mest förtjust blir jag i Jonas Karlssons ’Spår i snön’, som lyckas hugga tag i mig som vore den en roman. På några korta sidor byggs en fängslande berättelse upp i ett litet skvallrigt samhälle och jag blir nästan snopen när novellen tar slut så snabbt. Förhoppningsvis hjälper Novellix till att öppna folks ögon för noveller, som egentligen är ett passande textformat för den stressade nutidsmänniskan.

Det här inlägget postades i Novellix. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s