Några korta recensioner: Lispector, Plath, Malmsten, Johannesson

 

Clarice Lispector – Stjärnans ögonblick

Stjärnans ögonblick handlar om en kvinna som är prostituerad i Brasilien, miljön ter sig således annorlunda för mig som inte ofta kommer över brasiliansk litteratur. Men det är inte miljön som blir mitt bestående minne från den här explosionen till bok, utan språket. För språket, mina vänner, är som en mardröm och fluffdröm på samma gång. Totalt kompakt utan att kännas pretentiöst eller svårtillgängligt, totalt glasklart och ändå snirkligt och poetiskt. Så. Jävla. Bra.

Sylvia Plath – Ariel

Det blev som en total ka-boom i magen när jag läste Plaths Ariel, som gavs ut på svenska förra året. Vissa predikar att man inte bör läsa poesi i ett sträck, utan att varje dikt ska få verka i sin egen takt. Jag predikar inte överhuvudtaget om hur poesi BÖR läsas utan tycker att alla ska göra precis som de behagar. Men jag själv läser den ofta i ett sträck, som en roman, i rätt följdordning. När jag sedan däremot har läst en diktsamling från pärm till pärm kan det ofta hända att jag bläddrar i den ibland och läser några ord här och där. Med Ariel kanske jag borde ha saktat ner en aning på tempot ändå, eftersom Plaths dikter är både kompakta och känslomässigt starka. Men jag har hursomhelst med ett citat ur den i början av Thrillerliv, ett sådant där i-början-av-bok-citat, ni vet? Den var underbar, kort och gott.

Bodil Malmsten – Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån
bodil-m
Jag har aldrig haft det där självklara älsket som många verkar ha när det kommer till Bodil Malmsten. Tvärtom så blev jag inte överförtjust i hennes loggböcker (förutom formgivningen och bilderna, som jag älskar) och har inte blivit stormförtjust i annat av henne heller. Men så blev jag fullständigt knockad förra året när jag läste Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån. Och nu upptäckte jag till min fasa att den inte har fått något eget blogginlägg, däremot var den med bland de bästa böckerna jag läste förra året. Det är en roman om Maurice och jag minns honom fortfarande så tydligt, jag som brukar glömma romankaraktärer även om jag intresserat mig intensivt för dem under läsningen av en bok. Men det känns orättvist att skriva en kort och tafatt text om en bok som jag läste för så längesedan. Det här är en text som bättre beskriver vad boken handlar om.

Kristian Johannesson – Vi måste börja med orden
Johannesson_Kristian
Eftersom jag själv har blivit utgiven på underbara X Publishing så har jag slutat recensera förlagets böcker, men vill ändå nämna att jag sträckläste Vi måste börja med orden – kan det ha varit någon gång i vintras? – och imponerades av Johannessons ordlekar och finurliga sätt att liksom omforma vad skönlitteratur är, i litet format.

Nu råkade det bli enbart positivt i det här inlägget. Men en annan gång är jag säkert helt negativ och då kan ni med värme minnas det här inlägget. Hehe.

Det här inlägget postades i Bokrecension. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Några korta recensioner: Lispector, Plath, Malmsten, Johannesson

  1. Just a fast hello and also to thank you for discussing your ideas on this page. I wound up in your blog right after researching physical fitness connected issues on Yahoo… guess I lost track of what I had been performing! Anyway I’ll be back as soon as once more inside the potential to check out your blogposts down the road. Thanks!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s