SERIETEMA: Nina Hemmingsson – en ny bekantskap för mig

DSC_0351
Nina Hemmingsson – Mina vackra ögon.

Jag har faktiskt bara läst Nina Hemmingssons diktsamling som jag inte fastnade för, en ände som det nog är ovanligt att börja i. De flesta har väl antagligen läst och älskat hennes berömda serier i många år och sedan nyfiket testat diktsamlingen. För mig blev det alltså tvärtom. Efter den ljumma poesiupplevelsen blev jag mycket positivt överraskad av serierna, många av dem är riktigt bra och bilderna fina på ett sådär Hemmingsson-typiskt fulsnyggt sätt.

Mina vackra ögon blandas enrutingar med lite längre serier och rena teckningar. Jag slukade albumet (som sagt har jag ett bulimiskt förhållande till serieläsning, utöver kräkandet förstås) på kanske en halvtimme. Mina favoriter är serierna om prinsessan och hennes trolovade. Det är roligt hur Hemmingsson på ett lågmält men träffsäkert sätt skildrar prinsessans distans till det vanliga folket (eller pöbeln, som det någon gång slinker ur henne) men vilja att framstå som att hon minsann är vemsomhelst. Enrutingarna är också ofta klockrena men blir tjatiga efter ett tag, tanken är förstås inte att konsumera dem på ett så pass intensivt sätt. I kontrast till de andra ”serietjejerna” som jag har bloggat om under min serievecka, så blir det ganska skönt med den här lågmäldheten och de dova färgerna i Hemmingssons teckningar.

Har ni läst mycket Hemmingsson? Vad bör jag ge mig i kast med härnäst?

Det här inlägget postades i Bokrecension. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s