Thörn, Gyllensten, Unge, Moyes, Karlsson,García Márquez, Strömquist, Norén

Nu sätter jag igång med mitt ikapprecenserande, men andra inlägg kommer så klart också dyka upp under tiden. För att någonsin kunna komma lite framåt i tiden kör jag på ganska korta recensioner, med vissa undantag. När jag närmar mig böcker jag läst nyligen kommer varje bok för det mesta att få ett eget inlägg förstås.

alla-platser-dar-du-inte-laser-detta
Pär Thörn – Alla platser där du inte läser detta

Det här är en tunn och liten bok med ett väldigt speciellt upplägg. Varje sida innehåller i princip bara en rad, centrerad mitt på sidan med innehåll i stil med bokens titel. Den säger mig inte så mycket, jag kan inte greppa den även om greppet hade kunnat bli starkt. Meningarna försvinner och jag bläddrar irriterat igenom boken. Men jag gillar idén med att ge ut sådana här små böcker och jag vet att Pär Thörn har gjort det ganska många gånger.

barnabok-romantiska-artefakter
Lars Gyllensten – Barnabok
Det här var en kompakt roman, inte bara rent typografiskt. Emellanåt innehåller den långa briljanta stycken men den tog lång tid för mig att läsa och till slut hann jag tröttna på den. Den handlar om en sjaskig man som slits mellan olika kvinnor och rör sig mycket i hans inre värld. Språkligt är den väldigt kompakt på ett sätt som emellanåt tilltalar mig, emellanåt tröttar ut mig.

det-var-ur-munnarna-orden-kom

Det var ur munnarna orden kom av Mirja Unge
Den här boken är tunn och skriven dialektalt. Den handlar om Minna som är tio år och i glimtar får vi följa hennes vardag. Det är glimtarna som blir problematiska för mig, det här typiska skrivskole-sättet att skriva på, det avskalade och outtalade kan kännas som en chimär som blir omöjlig att greppa och (för mig, nota bene) svår att tilltalas av.

karlsson-jonas-det-andra-malet
Det andra målet av Jonas Karlsson
Det jag gillar med Jonas Karlssons noveller i denna novellsamling, är det skruvade. Hur han med tillsynes små medel skruvar till en berättelse och skapar höja-på-ögonbrynen-effekter. Han lyckas i många av de ofta korta berättelserna. Andra gånger blir det alltför avskalat för min smak. Jag läste den här boken för längesedan på en bänk i solen. Den gick fort att läsa och lämnade mig med en känsla av nyfikenhet och förvåning.

livet_efter_dig
Livet efter dig av Jojo Moyes
Jag korrläste faktiskt denna bestseller innan den gavs ut, åt Printz Publishing. Det gjorde att jag läste den väldigt intensivt och noggrant. Den är en typisk bestseller och jag har mycket att anmärka på, men på det stora hela är den en fin berättelse om en handikappad man och en kvinna som ska bli hans personliga assistent. Men som blir mycket mer än så. Språkligt är den väldigt basic, men berättelsens styrka gör att den ändå på något vis står sig. Och jag minns den fortfarande skarpt trots att det har gått ett år. Jag uppfattar den som en typisk rom-com i bokformat.

m_rquez_sju_ber_ttelser
Sju berättelser av Gabriel García Márquez
Åh vad jag tilltalas av dessa noveller, hur miljöerna blir så tydliga för mig och hur berättelserna känns äkta och gripande på ett sätt som jag sällan upplever. Det finns drag av magisk realism här, även om de inte är lika uppenbara som i Hundra år av ensamhet av samma författare. Det här är en sådan där bok som jag tror att man kan ge till vilken läsande person som helst och som den personen kommer att älska.

Månadens-moderat
Månadens moderat av Liv Strömquist
Det här är en väggkalender men också ett seriealbum. Jag är ju helt Strömquist-frälst och blev inte besviken den här gången heller. I tolv rappa serier dissar Strömquist moderaternas hela politik. And I like it.

norenbok
Filosofins natt av Lars Norén
Apropå kompakta böcker så har vi här en till, men en som jag slukade. En som jag kastade mig in i och förvirrat lät mig föras framåt av. Döden och åldrandet blandas med svenskt kulturliv och vardag och ensamhet, det är ofta obegripligt och meningsuppbyggnaden förvirrande och komplex men jag får för mig att jag knäcker koden och då kan jag återigen inte sluta läsa. Det här är språkets kraft när den är som mest intensiv, Norén är inte rädd för vad någon ska tycka om honom, han tycks inse att anpassningen är ett alltför högt pris att betala så han kör bara på. Och jag älskar det!

Det här inlägget postades i Bokrecension. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s