Kristina Sandberg x 2

Kristina Sandberg – Att föda ett barn

13028880_O_1

När jag tänker på Maj far en klaustrofobisk rysning längsmed ryggraden. Kvinnan fastkedjad i hemmet, uppfylld av diverse vardagliga orosmoment. Hur ska det gå med allt? Nu när Maj är gift och har ett eget hem att ta hand om, i så ung ålder. Och barnet, inte kan väl hon ta hand om ett barn? Berättelsen utspelas på 40- och 50-talen i Norrland. Jag älskade den här boken men tycker min text nedan, om den fristående fortsättningen, säger ganska mycket om även första boken.

Kristina Sandberg – Sörja för de sina

sörjafördesina

Denna text har också publicerats i Nerikes allehanda.

I Majs värld kan det mesta gå fel. Hon kan råka säga något olämpligt, klä sig opassande, städa slarvigt, vara kort i tonen mot sin man eller inte vara en tillräckligt bra mamma. Hon är mor och maka och berättelsen utspelas under 40- och 50-talen i Norrland. Uppväxt med fattiga föräldrar är Maj ovan vid finare kretsar, som de hon hamnat i tack vare sin make. Inte heller relationen till maken är okomplicerad, för känner hon sig inte en aning obekväm i hans sällskap? Och hans stränga mamma, fina damen, som bor i våningen under och klagar om det klampas för mycket över golvet. Men blir man gravid utanför äktenskapet så bjuder seden fortfarande att man gifter sig med mannen. Hur det sedan blir med kärlek och gemenskap får man hantera efter bästa förmåga.

Sörja för de sina är Kristina Sandbergs fristående fortsättning på den uppmärksammade Att föda ett barn (2010) och del två i en planerad trilogi. Det förenklar att ha läst föregångaren, eftersom man då redan är bekant med Maj och hennes våndor, men jag tror att det går bra att läsa den här som en fristående berättelse. Själv läste jag dem båda på raken, inför den här recensionen, och det var en maffig upplevelse.

Även om det som faktiskt händer mest rör sig kring vardagliga bestyr, detaljer, är händelserna högst dramatiska för huvudpersonen Maj. Sandberg förmedlar skickligt alla de miljontals orosmoment som hopar sig under en vanlig dag. Och på det så är det makens drickande som bekymrar. Ute i Europa rasar andra världskriget.

Det är fascinerande att läsa en berättelse från den tid då kvinnans roll var i hemmet. Nästan all Majs energi ägnas just åt städande, bakning, matlagning och oro för vad omgivningen ska tycka om henne. Tematiskt går tankarna till Moa Martinson och Sara Lidman, stilmässigt har Sandberg ett språk som nervigt matchar Majs inre. Samtidigt, den allvetande och nutida berättarens tvekan, tänkte Maj verkligen såhär eller kom det sättet att resonera först senare?

I Sörja för de sina föder Maj sitt andra barn men är ändå lika ängslig inför förlossningen som första gången. Förlossning är för övrigt ett märkligt åsidosatt ämne i litteraturen, med tanke på hur många som genomgår den processen. Sandberg skildrar ett kvinnoliv som sällan porträtterats i svensk litteratur men som levats av många kvinnor i äldre generationer. Tro dock inte att det är en tråkig berättelse – den böljar fram över sidorna med löften om vad som ska komma, den tveksamma berättarrösten och förhoppningen som driver en vidare: Ska Maj någonsin slippa oroa sig?

Det här inlägget postades i Bokrecension och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s