Lars Norén, Selma Lagerlöf, Agneta Pleijel, Nina Björk

Nu kör jag igång med att skriva kortare texter om flera böcker jag har läst men inte skrivit om här, så att jag snabbare kommer ikapp och kan sätta igång ordentligt med bokbloggandet igen.

Lars Norén – Biskötarna
biskötarna

Jag minns Biskötarna som en somrig och lite febrig berättelse, som om en lins täckte bilden så att man bara såg den vagt. Ungefär som bilden på omslaget till boken. Jag minns den som full av bisarra dialoger och händelser, en dov förvirring och brist på kontroll över sin egen situation tycktes vila över allt som skedde romanens huvudperson.  Allt det här bidrog till en känsla av obehag som stannade kvar under hela romanen och som därmed inte alls var oangenäm.

Selma Lagerlöf – Kejsarn av Portugallien

kejsarnavportugallien

Jag sparar på min Selma-läsning och läser bara en bok av henne vid speciella tillfällen. Jag vill liksom aldrig att de ska ta slut. Eller, om jag någon gång hunnit läsa ut alla böcker hon skrev, vill jag inte längre minnas den första. På så sätt kan jag börja om igen och med jämna mellanrum läsa Selma Lagerlöf tills jag dör. Kejsarn av Portugallien var en stark, underbar och extremt välskriven berättelse som jag fastnade i som klister. Den handlade om mod, utanförskap, kärlek, vänskap och förtvivlan. Allt i en gammeldags, värmländsk miljö och i en berättelse strösslad med vackra talspråkliga inslag.

Agneta Pleijel – Litteratur för amatörer

litteraturföramatörer

I denna artikel- och textsamling har Agneta Pleijel valt ut ett stort antal texter hon producerat under alla sina år som skribent (vid sidan av författarskapet). Att läsa den från pärm till pärm vore omöjligt. Själv läste jag en text då och då, en om dagen kanske, och upplevde även det som för mastigt. Det blev liksom för mycket av allt. Men jag slogs av den kärlek till litteraturen som genomsyrar alla Pleijels texter. Jag älskade att läsa alla texter om Birgitta Trotzig och även en hel del annat. Samtidigt fanns det också texter som inte tilltalade mig alls och även om jag själv recenserar böcker, tycker jag det blir för abstrakt att läsa ren litteraturkritik i en sådan här typ av bok. Jag fick mer behållning av essäerna och övriga reflekterande texter. Men den som läser bör göra det med måtta. Som väl alltid är bäst när man pratar artikel-/krönikesamlingar.

Nina Björk – Lyckliga i alla sina dagar

lyckligaiallasinadagar

Nina Björks skarpa uppgörelse med vårt kapitalistiska samhälle är något av det bästa jag läst på länge. Jag bara njöt och läste boken i ett sträck. Hon kritiserar de Disneydrömmar vi matas med sen barnsben, hur vi säljer också våra själar när vi alltid måste vara glada på en arbetsplats, hur vi jobbar mycket mer än vi behöver (VARFÖR GÖR FOLK SÅ? VARFÖR TYCKER FOLK ATT DET ÄR BALLT ATT GÖRA SÅ, OM DE INTE MÅSTE?). Evig tillväxt funkar inte, det borde varje människa inse. Om inte, rekommenderar jag en läsning av Lyckliga i alla sina dagar. Det är en bok som lyckas vara relevant och intressant precis hela tiden. Nina Björk har valt de viktiga bitarna och fokuserar på dem. Jamen, herregud. LÄS!

Det här inlägget postades i Bokrecension och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Lars Norén, Selma Lagerlöf, Agneta Pleijel, Nina Björk

  1. Eli skriver:

    ”Eller, om jag någon gång hunnit läsa ut alla böcker hon skrev, vill jag inte längre minnas den första. På så sätt kan jag börja om igen och med jämna mellanrum läsa Selma Lagerlöf tills jag dör.”

    Åh, vad fint sagt. Jag med!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s