Välkommen till din psykos. Stig på och känn dig som hemma.

välkommentilldinpsykos
Nanna Johansson – Välkommen till din psykos. 

Denna min recension har också publicerats i Fria tidningen för ca 100 år sen (nä, men förra året). Jag vill tillägga att Nanna också var med i mitt favoritprogram Tankesmedjan jeeeetelänge och var extremt rolig där. Plus att jag vill tillägga att hon har twitter och en blogg. Här kommer recensionen:

I början av Nanna Johanssons tredje och senaste seriealbum, ber hon sig själv i ett öppet brev att börja göra smartare och snyggare serier. Att inte framstå som dampig, att hålla sig cool. Att inte plocka billiga poänger, och så vidare. Det är överjaget som vädjar till jaget. Som tur är så håller jaget sedan ändå fast vid den ”fulsnygga” tecknarstilen och även om det ofta är smart, blir det aldrig tillgjort. I slutet av boken följer den tredje delen – detet, där serierna består av söta bilder på djur (som för tankarna till mellanstadiet då alla tjejer tycktes rita just söta djur och samla på söta bokmärken, en himla massa sött var det), och där humorn ligger på en lägre nivå än i övriga albumet.

I stort är humorn i Välkommen till din psykos ofta byggd på oväntade associationer. Exempelvis så visas på ett ställe bilder på söta hundar, där det står ett omdöme under varje hund, i stil med ”söt” och ”snygg!”. Under den sista hunden står det istället ”Äckligt jävla luder!” Jag förmodar att detta är en anspelning på (och kritik av) anonyma hatkommentatorer som florerar över hela vida internet och som envisas med att betygsätta tjejers utseenden så fort de får chansen. Eller som när en bild består av en kyrkogård med klyschiga bildlösningar (dollartecken som ögon och sol i solglasögon är två av de klyschiga bildlösningar som vilar i frid på kyrkogården). Emellanåt går det enkla men smarta över i flamsigt, och då tröttnar man lätt och bläddrar vidare till ställena där det bränner till.

De längre serierna funkar allra bäst, då Nanna fördjupar sig i ett visst ämne. Som när hon har vänt på steken och gör en serie om att djuren har det bättre än svenska pensionärer, och visar upp ett stolt djur som går med en död pensionär runt halsen (misstänkt lik en Östermalmsdam med ett dött djur runt halsen) och ett annat djur som förklarar varför det är livsnödvändigt att testa smink på pensionärer. Eller som när de kräsna killarna i kommentarsfälten sätts under luppen. En annan personlig favorit är övre medelklassens brev till arbetarklassen, där de vädjar till de senare om att bli lite tystare och snyggare, bland annat.

När Nanna Johansson biter tag i ett samhällsfenomen och får ett satiriskt grepp om det, så att man skrattar och förfasas på samma gång, så är det här fantastiskt bra. När det flamsar iväg är det förvisso småkul ibland, men inte alls lika bra.

Vad tycker ni om denna underbara skapelse till seriealbum? Va? Va?

Det här inlägget postades i Bokrecension och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Välkommen till din psykos. Stig på och känn dig som hemma.

  1. Mia Hansén skriver:

    Älskar humorn på låg nivå, det blir så sinnesrubbat roligt att jag dör lite. Skulle inte orka med diverse störningsmoment i omgivningen utan att gotta ner mig i Nannas album, Granèr, Hemmingsson osv brukar med vara till hjälp (även om de skiljer sig mkt åt)!

  2. Titti ABC Café skriver:

    Åh, älskar Nanna. Hon kan vara tramsig, och det är befriande, hon kan vara riktigt smart och det är underbart.

  3. Ping: SERIETEMA: Fulheten | ord och inga visor

  4. Ping: Seriemåsten enligt mig | ord och inga visor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s