Drottning Grågyllen

drottninggrågyllen
Moa Martinson – Drottning Grågyllen.

Drottning Grågyllen utspelas i en mer avlägsen tid än Moa Martinsons romaner brukar göra. Den har alltså ingen självbiografisk prägel eller utgångspunkt, utan berättar om ett svenskt 1800-tal då man trodde på tomtar och troll. På riktigt. I trakten runt Kolmården bor de fattiga och rika som berättelsen kretsar kring. I skogarna tror man att Ingri Ulva går igen, sen många hundra år tillbaka.

Det är mor Lord och Klara och Ulla och kvinnan på gården Falla, med puckelryggen och pappan som har förläst sig på historia och befinner sig i svunna världar i sitt huvud. Och kärlekshistorier i smyg i skogen och hos de fattiga verkar ungarna aldrig sluta ploppa ut ur mammornas magar. De lever slitiga och arbetssamma liv i fattigdom och har några egna djur som ger dem mat. Språket bär drag av gammeldags talspråk, vilket jag njutningsfullt noterar medan jag läser. Grågyllen kommer från skogen efter att ha begått ett fruktansvärt brott, men det vet bara några få. Han får anställning som dräng i ett hus och kallas Grågyllen efter en äppelsort han har med sig i gåva.

Jag tänker mycket på att såhär såg Sverige ut i hundratals år. Man satt i skogen och hade inte mycket att göra förutom att klara livhanken, så det är inte konstigt att man tyckte sig se ett troll springa förbi när man var ute och plockade lingon och det började skymma på. Jag försöker skriva varsamt om Drottning Grågyllen, vill inte skrämma bort någon. Det här är en underbar berättelse som påminner om Selma Lagerlöfs sagoaktiga sätt att berätta om svunna tider (som dock Selma ju själv levde i). Jag tänker: Varför läser jag inte Moa oftare, unnar mig det, eftersom det inspirerar mig så? Jag skyller på tiden. Men jag ska länge bära med mig de här romangestalterna och den här berättelsen. Faktum är att den var en av de bästa böckerna jag läste 2012. Förresten skrev jag min kandidatuppsats i litteraturvetenskap om Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd och Sallys söner, så hon har en extra varm plats i mitt läsarhjärta.

Jag recenserar en bok om dagen på Ord och inga visor tills jag är ikapp med min läsning, men självklart dyker också andra inlägg upp under tiden.

Annonser
Det här inlägget postades i Bokrecension, Författare att älska och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Drottning Grågyllen

  1. Bibliophilia skriver:

    Vad spännande! Jag älskar Martinssons Kvinnor och äppelträd, men har inte läst så mycket annat av henne. Precis som du skriver så borde även jag ”unna mig” Moa Martinsson mycket mer.

  2. Alekzandra skriver:

    Tycker det verkar väldigt spännande med litteraturhistoria, funderade på det som strökurs förra året men blev konst- och bildvetenskap och nu läser jag program på bibliotekshögskolan, tyvärr är det inga rent litterära kurser. Undrar ifall du kan rekommendera någon/några böcker ni haft under studietiden som man skulle kunna läsa för att få en övergripande syn på ämnet?

    Gillar också Moa Martinsson! Har du läst ”Motsols”?

    • Alltså, det finns en grundläggande bok som heter Att läsa litteraturvetenskap, tror jag, men jag tycker ju att skönlitteraturen i sig och texter relaterade till skönlitteratur är betydligt mer intressant läsning! Och då är ett tips att kolla på universitets sidor och hur litteraturlistorna ser ut, för att hitta inspiration! Ja, jag har läst Motsols faktiskt, och bloggade såhär om den: http://stellasbokblogg.blogg.se/2010/december/motsols-av-moa-martinson.html Jag tyckte den var lite rörig och blev faktiskt lite besviken, men gillade särskilt den långa dikten om väverskorna, och den gjorde väl hela läsningen värd. Gillade du Motsols?

      • Alekzandra skriver:

        Okej, tack för tipset! Jag gillade ”motsols”, det var det första jag läste av Moa. Har dock tyvärr fortfarande inte läst någon av hennes romaner, men har två stående här hemma som jag tänkt läsa (kill hyllvärmare så att säga). Läste att du gillar romanerna bättre, ska bli spännande att se skillnaden!

  3. Cattis skriver:

    Jag skrev c-uppsats om Drottning Grågyllen. Älskade den! Moa Martinson var så länge en av de absoluta favoriterna. Jag borde unna mig henne igen:)

    • Åh, vad hade du för vinkel på uppsatsen? Intressant! Ja, unna dig henne igen, varför inte? Hon är ju fantastisk, damen.

      • Cattis skriver:

        jo, hrmm, det var ju ett ganska långt tag sedan den där uppsatsen skrevs…. men jag vill minnas att jag tittade på olika teman och hur de fyra huvudpersonerna, som jag såg det, utgjorde ram för berättelsen. Att den inte alls var så lös i kompositionen som kritiken hävdat. Något sådant:)

  4. Eli skriver:

    Den här har jag missat men den låter verkligen som något jag måste läsa.

    btw, såg själv ofta troll springa förbi i skogen där jag växte upp i mörkaste Småland 😉

  5. Ping: Fler böcker som inte har fått den uppmärksamhet de förtjänar | ord och inga visor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s