Fysiskt arbete i strålkastarljus

denosynligahanden
Isaac Rosa – Den osynliga handen.

Du arbetar som murare och har gjort det i många år. Vant lägger du tegelstenarna bredvid varandra. Med två skillnader. När väggen är färdigbyggd ska du riva den för att omedelbart börja bygga en ny på samma ställe. Och starka strålkastare är riktade mot dig hela tiden. Du är städerska sedan många år tillbaka. Du vet att folk ser ner på ditt yrke, du är säker på att du vet vad de tänker och det får dig att snörpa på munnen. Du undrar vem som tittar bakom allt ljus men städar vidare, eftersom du behöver pengarna. Du är kontorist, van att ringa samtal och sälja produkter. Det du inte är van vid är att göra det på en scen, och helt i onödan. Undersökningarna är inte på riktigt. Och så vidare.

Det här är själva grundstommen i spanska Isaac Rosas roman Den osynliga handen. Och här någonstans bör jag varna för en sak: Stå ut de första 20 sidorna eller så, då romanen kan uppfattas som ganska tråkig. För det blir bättre. Så oändligt jävla mycket bättre (ursäkta svordomen, men den är på sin plats i det här fallet). Det är inte ofta jag läser romaner som verkligen skakar om mig i grunden, men det lyckades den här med. Alltså, inte så att jag tänkte: åh vilken fin berättelse (vilket kan vara nog ibland). Utan den har verkligen fått mig att fundera, den lämnade mycket osagt och därmed mycket plats för mig som läsare att leva vidare i berättelsen.

Vilka har anställt de här arbetarna att utföra tillsynes meningslösa sysslor? Ingen chef står otåligt och trummar med fingrarna i väntan på resultat, men de måste ändå arbeta stenhårt hela dagarna. Vilka sitter i publiken och varför?

Det här är en roman om arbete och meningen med det. Det är en roman utifrån enskilda (fiktiva) arbetares situationer och liv, men med en större helhet mullrande i grunden. En modern arbetarroman, skulle man kunna säga. I kristider av arbetslöshet, social utslagning och oro är det läge att ifrågasätta hela arbetssamhället. Så tolkar jag romanen, även fast den säkert kan tolkas på många andra olika sätt. Jag kommer nog aldrig mer gå in i ett varuhus eller förbi en stor byggnadsställning utan att tänka på att det här görs av enskilda människor, som lånar ut sin fysiska kapacitet för att klara brödfödan. Saker kommer inte ur luften, saker uppstår inte bara. Det skulle inte finnas någon topp i pyramiden om det inte fanns byggnadsarbetare som la varje sten i bygget. Det är självklart, men ibland så självklart i vårt samhälle att vi slutar tänka på det. Det får vi inte göra.

Jag måste faktiskt berömma Astor förlag. Hittills har jag gillat allt jag har läst ur deras utgivning, och de täcker också länder som annars är underrepresenterade i översatt litteratur i Sverige.

Jag recenserar en bok om dagen på Ord och inga visor tills jag är ikapp med min läsning. Andra inlägg dyker självklart också upp under tiden!

Annonser
Det här inlägget postades i Bokrecension och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Fysiskt arbete i strålkastarljus

  1. Jessica skriver:

    Fin recension du skrivit! Jag blir nyfiken på något jag troligen inte skulle valt att läsa. Tack!

    • Vad kul att min text fick den effekten! Och som sagt, stå ut de första 20-30 sidorna för sedan sker något som gör att man (åtminstone jag) totalt slukas upp av romanen. Det var en intressant upplevelse och något jag nog aldrig har varit med om förut, inte på det här sättet.

  2. Alekzandra skriver:

    Den här blev jag riktigt nyfiken på!

  3. Titti ABC Café skriver:

    Det här låter galet intressant.

  4. Jag får en stor ångestklump i magen när jag tänker på handlingen i boken. Verkar onekligen vara en mycket intressant bok, men har jag styrkan att läsa den? Det är ju för bövelen januari och allt är grått.

    • Fast den var inte så ångestskapande ändå, man får liksom följa de olika karaktärernas tankar och jag upplevde den inte alls som deprimerande på det sättet. Å andra sidan kan du ju vänta till våren annars!

  5. Ping: Fler böcker som inte har fått den uppmärksamhet de förtjänar | ord och inga visor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s