SKITLIV

skitliv

Skitliv är en ganska ny antologi där olika skribenter beskriver hur dagens arbetsliv ser ut för många unga människor. Man får timvikariat, anställs via bemanningsföretag. Trygga anställningar som sträcker sig år efter år ter sig alltmer som en avlägsen dröm för många.

Det sägs att 80-talister är lata, att de helst bara vill rulla tummarna och absolut inte jobba heltid. Vi är nog mer individualistiska än tidigare generationer men förutom de som har drömmar om konstnärligt skapande liv (som jag som vill leva som författare, till exempel), vill ALLA ha fasta heltidsanställningar. Om man ändå har tänkt jobba heltid, varför skulle man då inte vilja ha anställningsskydd, rätt till semester, sjukersättning och så vidare? Och Skitliv visar detta med konkreta exempel. Han som blir inringd på timmar i en teliabutik, hon som helt plötsligt inte behövdes på sitt jobb längre (men då hade hon hunnit skaffa lägenhet).

Texterna är ofta som längre reportage, med specifika intervjuer men också mängder av fakta. Som läsning blir den i längden lite tråkig, faktiskt. Visserligen har man slängt in en lång dikt av Daniel Boyacioglu och ett intro av Timbuktu men det lyckas inte riktigt piffa upp antologins torrhet. Boken är finansierad av några fackförbund och innehåller också texter av bl.a Katrine Kielos.

Jag önskar att den här boken skulle läsas av arbetsgivare, de som vill spara pengar och därför skär ner på unga människors trygghet. Jag är rädd att det istället blir de redan engagerade som läser, de som vet att unga har det JÄTTETUFFT idag, även de som har jobb ofta. Läs den som en viktig tidning, då känns den plötsligt mer intressant. En artikel i taget. Många av dem som medverkar i boken trivs med sina jobb, de skulle bara vilja ha mer trygghet.

Annonser
Det här inlägget postades i Bokrecension. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till SKITLIV

  1. Är det här något för mina gymnasieelever att läsa, tror du? Eller blir det mest bara deppigt?

    • Alltså, jag vet inte riktigt. Det bästa är förstås om du läser den och gör en egen bedömning. Den poängterar ju vikten av fackförbund och innehåller inte bara dystra historier. Den ger en heltäckande bild av ämnet tycker jag, på gott och ont. Många av personerna som medverkar i boken trivs som sagt på sina jobb men skulle vilja ha högre trygghet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s