Var är den portugisiska, spanska, grekiska litteraturen?

Jag har haft Astor-boken KRIS, som innehåller essäer om den europeiska ekonomiska och mänskliga krisen, som sidoläsning på sistone. Den får förstås ett eget inlägg så småningom, men den har fått mig att tänka på en sak.

Vi har [sekwa] som översätter ny eller hyfsat ny fransk litteratur. Därmed har jag, och säkert många med mig, fått upp ögonen för den litteraturen. Precis när jag började undra var all italiensk nutidslitteratur fanns (jag är ju lite Italien-lover och kan också italienska men orkar sällan läsa på det språket), så kom förlaget Astor som hittills har gett ut väldigt spännande romaner. Jag har också läst en och annan tysk nyskriven bok på sistone och amerikansk + brittisk litteratur ges ju ut i ÖVERFLÖD i Sverige, ibland oklart varför (jo, faktiskt!). Jag har också fått upp ögonen för till exempel norsk och finsk litteratur de senaste åren – allt är så klart tack vare översättningar. Jag ryser vid den hemska tanken på att jag hade missat Rosa Liksom om hon inte översattes till svenska (HON ÄR UNDERBAR!). Eller Sofi Oksanen. Eller Knausgård.

Hursomhelst kom jag att tänka på, medan jag läste tidigare nämnda Kris:

Var är den grekiska samtidslitteraturen? Visst, jag förstår om den nu lever på sparlåga på grund av den extrema ekonomiska situation som Grekland befinner sig i (är dock säker på att många skriver som aldrig förr, om än bara för anteckningsboken i byrålådan). Men jag skulle väldigt gärna läsa grekisk samtidslitteratur. Och den portugisiska? Det skrivs säkert mängder av intressanta romaner i Portugal. Den spanska då? Jag kan inte komma ihåg på rak arm att jag nyligen läst någon spansk samtidsroman. För att inte tala om fler sydamerikanska författare – jag har upptäckt Roberto Bolaño och nyligen läst (och bloggat om) César Aira. Men resten då? Och var är alla ryska, hungriga samtidsförfattare? Och så har vi arabvärlden! Marockansk, egyptisk, tunisisk litteratur – please!

Nej, antingen är det jag som inte har koll eller så bör förlagen skärpa sig! Jag är helt säker på att många fler än jag vill läsa. Eller vad tror ni? Vilka länder skulle ni vilja läsa samtidslitteratur ifrån?

Annonser
Det här inlägget postades i Kuriosa. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Var är den portugisiska, spanska, grekiska litteraturen?

  1. LiMeaMyBo skriver:

    Mycket bra skrivet! Var är ”all” världslitteratur? När världslitteratur kommer på tapeten tänker de flesta på västlitteraturen. Inget ont men nu har Afrikas litteratur också börjats klassas till världslitteratur vilket är bra! Men de andra länderna som har riktigt duktiga författare som inte kan läsas av oss andra som inte bemästrar det språket?

    Nu är jag inte så bevandrad i litteraturen som dig och andra som verkligen brinner för litteraturen, men jag älskar att läsa och möta andra kulturer som inte snuddar på min verklighet. Det vore så bra om fler utländska författare översattes! Men snälla, inte bara den ”litteratur” som förlagen vet att vi svenska läsare kommer att läsa. Svårt att förklara men jag vill ha en annan litteratur, inte en liknande litteratur som ändå finns och som säljer som smör. Hoppas du förstår vad jag syftar på! 🙂

    • Exakt, jag tycker det är väldigt märkligt. men fördelen med att det kommer fler och fler små förlag är förstås att detta kan komma att förändras, och redan har gjort det i viss mån. Jag förstår precis vad du menar, och det där är ju lite grejen med kultur i stort. Jag såg debatt från några veckor sen, där man pratade om statlig konstnärslön (som ju nu är borttaget). Martina Montelius var med och påpekade att folk kan ju inte veta om de vill se en pjäs eller läsa en diktsamling ifall de inte vet att den finns. Om man matar folk med dumma tv-program så kollar folk på det, om man matar folk med poesi och bra teaterpjäser så kanske de inser: aha, men det här ville jag ju mycket hellre ha! Och det har med statligt bidrag att göra, delvis, att inte vara så krass och tänka att ALLT måste gå med storvinst för att ha existensberättigande. Och visst, förlagen är vinstdrivande och måste ju ha ett visst marknadstänk. Samtidigt har det ju alltid varit så att bästsäljarna finansierar den smalare litteraturen. Nåväl, vi får hoppas på en massa spännande författare som översätts från olika länder framöver helt enkelt!

  2. ochdagarnagar skriver:

    Det kanske vore dags för ett gästinlägg om arabiskt?

  3. Hanna skriver:

    Skärpning hos förlagen – jag håller med dig till hundra! Kruxet från förlagshåll är utan tvivel dåliga språkkunskaper, vilket innebär att man måste lita på andras bedömning (eller initiera provöversättningar – en omväg som lätt prioriteras bort). Men det är också en dålig ursäkt, det visar bara på likriktningen inom en bransch där 99% har samma bakgrund.

    • Jag förstår att det är så, och att det inte direkt går att lära sig grekiska i brådrasket när det ju finns mycket bra svensk och anglosaxisk litteratur. Därför får man väl förlita sig till de nischade mindre förlagen som fokuserar sin utgivning på vissa språkområden. Det kan ju också göra att stora förlag får upp ögonen för dessa länder och att uppblandningen i de böcker som översatts blir mer spridd, geografiskt. Jag är himla trött på anglosaxisk litteratur för tillfället och längtar efter fler (fler, eftersom det ju ges ut massa bra böcker nu med så klart) böcker med glöd och originalitet. Som Roberto Bolano!

  4. Fredrik skriver:

    Hej,

    När det gäller spansk litteratur har det faktiskt kommit ett par stycken riktigt bra böcker de senaste åren. Dels på Astor, dels på förlaget Gavrilo. T ex av Mercedes Cebrián;
    Andrés Barba (som var i Stockholm i samband med utgivningen av boken); Isaac Rosa (den helt nya boken Den osynliga handen; han kommer f.ö. till Sverige 5-7/12); Alberto Méndez, och Dulce Chacón.
    
Av dem har jag läst Barba (“Augusti, oktober” som var riktigt bra) och Méndes (Blinda solrosor, antagligen den bästa skönlitterära bok jag läste 2011).

    Portugisisk litteratur är det lite sämre med, men bara häromveckan kom en roman av Gonçalo M. Tavares och en poesiantologi: Vintergatan asfalteras i vitt. Den sistnämnda på förlaget Almaviva som drivs av översättaren Marianne Sandels och specialiserar sig på portugisiskspråkig litteratur. De har t ex gett ut Almeida Faria och Eugénio de Andrade. Och dessutom författare från portugisisktalande länder som t ex Mozambique (José Craveirinha) och Angola (José Eduardo Agualusa).
    Det ryktas också att det kommer en del samtida portugisisk skönlitteratur till våren. Hoppas att det stämmer.

    När det gäller samtida grekisk skönlitteratur är det rätt kass. De senaste åren kommer jag bara på Sick-sack mellan pomeransträden av Ersi Sotiropoulous.

    När det gäller LiMeaMyBos fråga så kolla nylanserade sidan http://varldslitteratur.se/ – där finns mängder med bra tips!

    • Tack för din extremt intressanta kommentar som gav mig ett enormt sug efter att ta ledigt från livet och bara läsa i några månader… Den osynliga handen läser jag faktiskt just nu och tycker den är väldigt intressant! Jag ska kolla upp Alberto Méndez, just Blinda solrosor står faktiskt på min önskelista. Återigen – tack för alla dina tips, jag antecknar och ska kolla upp dem! Små förlag som några av de du nämnde (astor är redan jättebra på det, t.ex, och sekwa mfl) borde fokusera också på bokbloggar, för jag tror ofta att många inte ens känner till dem. Skicka pressreleaser, erbjuda recex osv. Det tror jag man vinner mycket på, även utanför bokbloggsvärlden. Förlagsfolk läser bloggar, många journalister gör det och vissa bokbloggare (t.ex jag) är även skribenter och recensenter i tidningar och kan på så sätt sprida vidare det de finner intressant.

  5. Evilin skriver:

    Jag håller verkligen med dig!
    Har redan tipsat om Alain Mabanckou (Kongo-Brazzaville) en gång, men gör det igen. 🙂 Har bara läst Slut på kritan av honom, men tyckte jättemycket om den. Den är skriven utan punkter, stilen är liksom babblig, men man vänjer sig snabbt vid och styckena är korta, så det gör inget. Berättaren är en alkoliserad stammis på krogen som heter Slut på kritan och han berättar om sitt eget och de andra stammisarnas livsöden.

  6. Ping: Fysiskt arbete i strålkastarljus | ord och inga visor

  7. Ping: Några korta recensioner igen | ord och inga visor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s