Oui, c’est Houellebecq!

Jag tänkte göra det annorlunda den här gången och börja med att kort nämna att Houellebecqs senaste roman handlar om en konstnär som lyckas få författaren Michel Houellebecq att skriva en text om hans senaste utställning. Det leder till en rad olika händelser och möten, och berättelsen kretsar främst kring denne konstnär och författaren Houellebecq. Det är dock fortfarande en roman vi har att göra med. Greppet med att använda sig själv i sina egna romaner är ofta förekommande, men här dras det ett varv till och leder till polisutredningar bland annat. Den som läser får se. Jag blev otroligt förtjust i Kartan och landskapet och tänkte i punktform berätta varför:

1. Språket. Översättaren Cecilia Franklin måtte ha gjort ett väldigt bra jobb. Språket sugs jag in i och fascineras av, det är vackert och ändå avskalat, välformulerat men aldrig tråkigt.

2. Det är självklart intressant att läsa en sådan här kritik mot samhället i stort och smått, men framförallt är det fascinerande att Houellebecq mest av allt tycks kritisera sig själv, eller åtminstone den romankaraktär som bär hans namn och alla hans andra attribut (författare, enstöring och så vidare). Houellebecq beskrivs som en osympatisk och enstörig författare, vars telefonsamtal alltid går till elbolag, telefonoperatörer och andra liknande företag, och aldrig till människor som står honom nära. Han står nämligen ingen nära. När någon försöker närma sig honom i vänskapligt eller kärleksfullt syfte så tar han bestämt avstånd och bibehåller sin misantropiska inställning till livet. Det är lite chockerande läsning, och det känns som att författaren har haft roligt medan han så hårt kritiserat sig själv i sin egen roman.

3. Jag gillar att det handlar mycket om konst och konstnärskap. Konstnären ifråga, Jed Martin, blev känd då han gjorde tavlor av Michelinkartor och kommer många år senare tillbaka med en ny utställning, då han målat av världskända personer – däribland just Houellebecq. Men framgångarna gör honom inte lycklig. Inte alls.

4. I alla delar (utom den tredje, där det faktiskt händer en hel del) så upplever jag det som att det inte alltid händer så mycket, men att romanen förs fram av ett djupare driv. Ett driv som är mycket mer fängslande än det handlingsmässiga.

Faktum är att det är först i den tredje delen som romanen falnar en aning, eftersom handlingen då styr så mycket och det känns som att Houellebecq har haft för bråttom och gjort det för lätt för sig. Men i stort har jag egentligen bara en sak att tillägga om Kartan och landskapet: Läs den!

Den här texten har publicerats i fina kulturtidningen Nya Upplagan också. Har ni läst boken? Det här var den första Houellebecq jag läste men det kommer garanterat bli fler. Jag utsåg också Kartan och landskapet till en av de allra bästa jag läste 2011. Kafka och kannibalerna har också läst och gillat.

Annonser
Det här inlägget postades i Bokrecension och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Oui, c’est Houellebecq!

  1. Orioles fans that have hung in there via the undesirable moments are worthy of at minimum a minor enjoyable. tickets2001discount-Baltimore-Orioles-tickets.html” Discount Baltimore Orioles tickets

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s