Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva


Ann Heberlein – Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Gulp. Så kändes det i min halsgrop när jag läste den här boken under sensommaren. Och gulp är en angenäm känsla för mig när det kommer till läsning. Jag tycker att böcker ska beröra. De får gärna förändra mig eller min syn på något. Om inte, så får de gärna inspirera. Väcka min fantasi. Det här är en sådan där bok som nästan gör mig lite stolt, på något märkligt vis. Den är så viktig.

För jag känner ju inte Ann Heberlein. Men jag har läst hennes DN-texter länge, länge och älskat dem ofta, ofta. Hon är en klok person som inte värjer sig för svåra ämnen. Sådana som samhället ogärna pratar om. Och det gör mig stolt på det sättet, på du-är-en-skribent-jag-tycker-mycket-om-jag-visste-väl-att-just-din-bok-skulle-vara-så-viktig-och-bra-sättet.

Boken handlar om en människa med diagnosen bipolär (det vill säga manodepressiv). In och ut på psyket, sitta och vilja dö en smula i ett opersonligt väntrum på psykakuten. Våndan, viljan att leva och kärleken till sin familj. Men också känslan av att vara en börda för alla och kanske är det lika bra om jag bara.

Och maniskheten, de perfekta festerna med allt kirrat in i minsta servetthållare. För när maniska Ann håller i trådarna, då lämnas inget åt slumpen. De många texterna som rasslar ur henne och in på tidningssidorna. Huset som hon köper för när hon är manisk så finns alla möjligheter i världen till fantastiska projekt och underbara framtidsplaner. När depressionsmonstret tar över så är det precis tvärtom. Mjukheten då, i de lugnande tabletterna som ger tillvaron suddiga konturer.

Språket är också originellt och bra och det sa bara pang, och så var boken utläst. Det är viktigt att vi, samhället, vågar prata mer om psykisk sjukdom. Det är inget vi behöver vara rädda för. Det kan hända alla människor. Dig med och mig med. Jag blev både berörd, upprörd, stolt (se beskrivning ovan) och fängslad av den här boken. Snart är det dags att läsa Heberleins nya, Ett gott liv, också.

Har ni läst Jag vill inte dö… (underbar titel också, en av de underbaraste i mina hyllor)?

Annonser
Det här inlägget postades i Bokrecension och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

  1. Håller mig dig. På alla punkter. ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” är en viktig bok som gör skillnad. Har köpt in den i klassuppsättning och låter eleverna läsa den. Är o-e-r-h-ö-r-t trött på bilden av psykisk sjukdom i media i allmänhet och deckare i synnerhet. Vi behöver Ann Heberlein!

    • Åh, gud vad bra att du låter dina elever läsa den. Jag är också sjukt trött på bilden av psykisk sjukdom i media (deckare kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte läser dem). Vi behöver Ann H och många fler, skulle jag säga. Igår läste jag ”Gå din väg men stanna” av Johanna Nilsson, en fristående fortsättning på hennes första roman ”Hon går genom tavlan ut ur bilden”. Båda de böckerna handlar om psykisk sjukdom på ett bra (om än lite väl ungdomsbokaktigt för min smak) sätt.

  2. Jag läste den också i somras och kan bara hålla med dig. Den är viktig! Hon träffade mig riktigt ordentligt med sin ärlighet och sitt språk. Även om jag inte mått så dåligt som hon gör i boken så fanns det vissa stycken jag kunde känna igen mig i och då knöt det sig i hjärtat. Vilket är bra, som du säger, böcker får gärna beröra en på sådant starkt sätt.

  3. Annika skriver:

    Jag har lite svårt med att Ann Heberlein hävdar att hon är frisk nu. Allt det jobbiga var då och nu är nu. Det är lite som att hon inte tar ansvar för sitt mående. Genom hela boken är det ofta någon annans fel, inte minst sjukdomens. Och så är det ju; är man bipolär så är man, det finns inte så mycket man kan göra för att hindra manin eller sorgen. Men ibland kan jag känna att hon skyller ifrån sig lite. Och blir man bara frisk?

    Fast jag håller med, boken är riktigt bra och jag tror jag vill läsa om den. När jag läste den mådde jag inte så bra själv och blev lite besviken på att det som fick henne på fötter igen var hennes barn. Jag har ju inga barn. Men mja, mjo…..den kan som sagt vara värd att läsa igen. Och jag ÄLSKAR hennes artiklar i DN. Och ska också snart börja läsa hennes nya.

    • Jag förstår vad du menar, samtidigt så blir man ju friskförklarad även från psykiska sjukdomar, så om hennes läkare har sagt att hon numera är frisk så är det förmodligen otroligt viktigt för henne att hålla fast vid. Hon har sett på sig själv som psykiskt sjuk i många år, då tror jag att man gärna vill skrika ut över världen när man är frisk. Och det är ju faktiskt sjukdomens fel. Precis som att man hostar när man har lunginflammation, så blir man manisk/deprimerad när man är bipolär..

      Jag läste boken mer som en ren roman, eftersom jag har lite svårt för based on a true story-böcker och jag tycker inte heller att Ann H.s bok skulle förtjäna att kallas för en sådan typ av bok. Läs om boken och ja, visst är DN-artiklarna underbara! Vi får återkoppla när vi båda har läst ”Ett gott liv”. Jag ska bara läsa ut ”huset du älskade” och sedan läsa klart Franzens ”Frihet”, sedan tänkte jag börja med Heberlein, längtar redan!

  4. Tina skriver:

    Jag läste boken översatt på finska. Googlade Ann Heberlein för att få veta om hon överhuvudtaget lever ännu. Vad fint att läsa här att hon har blivit frisk. Hoppas för resten av livet.

    Teksten berörde mig jättemycket. Kände igen tankarna (som även cirkulerar i mitt eget huvud)

    Till slut siterar jag en finsk neurolog, Jukka Turkka: ”brains are the most complicated piece of one kilo in the whole universe” (det var lättare att översätta på engelska)

    • Ja, jag hoppas också att hon är frisk för resten av livet. På svenska så har ju en fortsättning på boken kommit ut i år, ”Ett gott liv” heter den. Det var ett bra citat också, och det stämmer ju verkligen.

  5. Ping: Jag liksom gapar medan jag läser Anns texter | ord och inga visor

  6. Ping: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva | Bak bok mat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s