Moodysson-seminariet (post-bokmässan-inlägg 2/5)

   

Någon gång för många år sedan så fick jag en tunn bok i present av en vän. Det var Moodyssons diktsamling (eller dikt snarare, för boken är en enda rasande vindlande vackersorglig starkhemsk dikt) vad gör jag här. Den har påverkat mig enormt, oöverskattligt mycket i mitt eget skrivande och sedan dess har jag varit hooked. Lukas Moodysson var med i min författarjulkalender i fjol och därifrån finns flera länkar för den nyfikna.

Även om det innebar att jag i princip fick rusa till Knaus-seminariet efteråt, så gick jag självklart och lyssnade på Moodysson. Ämnet för dagen var hans senaste roman, Döden & co och döden som sådan. Kafka på jobbet var också där och vi funderade kring varför det ändå var förhållandevis lite folk där och lyssnade. Jag hade förväntat mig milslång kö och varit rädd att inte få någon plats. Vi konstaterade att det antingen berodde på att folk hellre vill shoppa böcker och dricka mässvin än att tänka på döden, eller att seminariet i dagsprogrammet hamnat på fel sida så att folk kan ha missat det bland klockan 14-seminarierna. Either way så var det ett fantastiskt seminarium.

Lukas Moodysson kompromissar inte med sig själv, och där gäller lite samma sak som jag skrev om i mitt förra inlägg, apropå Knausgård-seminariet. Vill Moodysson inte svara på en fråga som journalisten ställer, så gör han det inte ändå med obehagskänsla. Istället säger han kort och gott: Det kan jag inte svara på. Eller: Det vill jag inte svara på. Ibland med en lång tystnad innan. Han har integritet och det är ganska ovanligt i dagens författare-ska-kränga-sig-själva-och-le-vackert-på-bild-samhälle. Och visst, det är inte särskilt medialt –  men varför ska en författare vara medial? Hans/hennes uppgift är att skriva bra böcker. Men när Moodysson kände sig bekväm med en fråga så svarade han desto intressantare.

Han pratade om hur han i sitt konstnärskap väljer att rusa rakt på det som skrämmer honom, istället för att väja undan för det eller undvika det helt. I det här fallet behövde han handskas lite med döden. När han gjorde filmen Lilja 4-ever så behövde han handskas med trafficking. Många kan nog uppfatta hans böcker/filmer (vissa av dem, nota bene) som råa och obehagliga och därmed bli provocerade eller stöta dem ifrån sig. Personligen älskar jag hans böcker/filmer för detta rusaraktpådetjobbiga-syndrom. Bland annat. Detta om Moodysson-seminariet som var lika fantastiskt som jag hoppats på. Dessutom hade karln klämt ur sig en till bok som i bästa fall ska komma ut i vår. Han ville inte avslöja vad den handlade om, men jag säger: Yay! Var någon mer på Moodysson-seminariet?

Annonser
Det här inlägget postades i Bokmässan2011 och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Moodysson-seminariet (post-bokmässan-inlägg 2/5)

  1. Var inte ens på mässan, men hade jag varit där hade jag gärna besökt hans seminarie. Har bara läst Döden & Co av honom men gillade också hans stil skarpt!

    • Ja, Döden & co var väldigt bra. Men jag tycker heller inte att du ska missa ”vad gör jag här”. Den är som ett enda starkt flöde, svårt att beskriva men hemskt underbart att läsa.

  2. Ping: Best of ord och inga visor 2011 | ord och inga visor

  3. Ping: VÄLKOMMEN TILL VÅR LILLA PLANET | ord och inga visor

  4. Ping: VÄLKOMMEN TILL VÅR LILLA PLANET | ord och inga visor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s