Knausgård-seminariet (post-bokmässan-inlägg 1/5)

Här kan den fantasifulle föreställa sig en bild på scenen där man skymtar Fioretos och Knausgård. Bilden tagen från publiken. Jag var sämst på att fota på bokmässan, det blev liksom inte av. 

Jag tänkte att jag får på mig fem blogginlägg att berätta det jag vill ha sagt om bokmässan, och som inte hanns med under helgen. Sedan får det lämnas därhän och den här bloggen kommer återgå till att innehålla andra bokrelaterade inlägg. I detta första inlägg av fem tänkte jag uppehålla mig vid Knausgård-seminariet.

Jag skrev något på Twitter om att jag satt laddad inför seminariet. Samtidigt skrev en mängd andra personer som jag följer på twitter detsamma. Även om man inte direkt reser sig och ba: HEJ DU DÄR BORTA SOM JAG HAR HAFT TWITTERKONTAKT MED I FLERA ÅR, KUL ATT SE DIG, så är det ändå fint.

Aris Fioretos ställde frågorna och var – tyckte jag – väl förberedd. Det blev ett fint samtal och jag var verkligen glad att jag gick dit. Ett tag var jag rädd att det skulle bli en upprepning av allt man tidigare sett/hört/läst. För jag menar, det har blivit en del Knauskonsumtion för min del det senaste året. Förutom att ha läst del 1 & 2 i Min kamp-serien så har jag bloggat om det, läst andra bloggar, läst intervjuer (och sett på tv), analyser etc i all oändlighet. Det på bokmässan blev ett lugnt samtal, där även lite fördjupning hanns med.

Knaus och Fioretos pratade om jagfokuseringen i samhället i stort. Knausgård pratade om hur han ville bemästra den meningslöshetskänsla som ibland övermannar honom och valde att göra det genom att totalt lämna ut sitt liv. Skriva livet för att fylla det med mening. Han hade svårt att tro att hans lilla vanliga liv skulle väcka sådan uppståndelse. Inga jättestora saker händer. Men det lilla kan bli det största, som vi vet. Fioretos drog paralleller till Noréns dagbok där han menade på att Norén försökt ta kål på en genre genom att publicera en såpass diger dagbok. Det var bara något han sa som inledning till en frågeställning, men jag tar med det här för att jag inte vet om jag håller med (och för att påminna mig själv om att Norén-dagböckerna måste läsas).

Det var magiska 45 minuter och jag hade lätt kunnat lyssna i minst en timme till. Samtalet blev så substantiellt och skyndade inte förbi det väsentliga till förmån för tillrättalagt gulligull, som annars ofta sker i media (det är så hemskt när intressanta personer intervjuas i till exempel Nyhetsmorgon och programledarna är så äckelkonventionella och mys-allt-ska-vara-fint-och-harmoniskt-skadade att de skrattar lite förskräckt när den intervjuade snuddar vid substans eller samhällskritik). Efteråt gick jag ut för att ringa min pojkvän och gå ner i varv en stund. Vem ser jag, rökandes en cigarett, om inte Karl Ove Knausgård! Det var inte ofta jag blev starstruck under helgen och jag har extremt svårt för hela kändiskulten (vilket ett av mina fem bokmässeinlägg kommer handla om), men då övervägde jag att gå fram och tacka för fantastiska läsupplevelser. Jag gjorde det inte, men tänkte tanken. Vad har ni andra som var på KOK-seminariet att säga? 

Annonser
Det här inlägget postades i Bokmässan2011 och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Knausgård-seminariet (post-bokmässan-inlägg 1/5)

  1. Hermia skriver:

    När Knausgård seminariet var hade jag redan lämnat Göteborg, men satt framför datorn i köket och tittade – och det var nog min största behållning av Bokmässan! För vilket samtal det var – spirituellt, intellektuellt och fritt från rotandet i det privata och som du skriver – fritt från gullande! Det var som om böckerna plötsligt blev behandlade om text, litteratur och inte självbekännelser.
    Roligt höra att du var på plats!

    Och det blir spännande se vad mer du berättar från mässan!

    • Ja, det var min största behållning av bokmässan också faktiskt! Jag glömde skriva en sak i inlägget också. Det var så befriande att Knaus går emot den skandinaviska trenden med att skriva avskalat och hela tiden showing-don’t-telling och istället gjorde tvärtom: berätta för mycket, hela tiden. Jag blev helt glad när jag hörde det eftersom det värsta jag vet (nåväl, inte riktigt) är avskalad-debutantbok-som-känns-väldigt-skrivskoleskadad, ingen nämnd ingen glömd. Det kanske blir ett eget inlägg någon gång, eller ett bonusbokmässaninlägg. Hehe.

  2. Hermia skriver:

    Ser fram emot kommande inlägg i ämnet…
    Det finns verkligen ett sug i Knaus text, som inte har att göra med att han blottar sig, som direkt drar in läsaren. Det är verkligen så lite avskalat det kan bli och en ren njutning!

  3. olofsson skriver:

    Nästa år ska jag nog ta mig till bokmässan verkar ju himla intressant, har för övrigt beställt Knausgård-ettan nu. Så jag hänger på brevlådan varjedag – I cannot wait! Ser även framemot Patti på veckans Babel!!
    /erika

    • Ja, det fanns mkt som var intressant. Åh, glöm inte att blogga om vad du tyckte om Knaus-ettan sedan! Och Patti var bra i veckans Babel men jag hade förväntat mig en längre intervju nästan…

  4. Lyrans Noblesser skriver:

    Jag vågade inte gå och lyssna på KOK eftersom jag inte ville få min läsupplevelse påverkad. Det är sällan jag sörjer så att en bok närmar sig slutet.

  5. Ping: Best of ord och inga visor 2011 | ord och inga visor

  6. Ping: Knausgård trea och fyra (eller: litterärt knark for y’all) | ord och inga visor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s