Woody Allen-anarki som inte faller mig i smaken

Woody Allen är känd för sin enorma produktionstakt. De senaste fem decennierna så har han i princip sprutat ur sig filmer, böcker och allt möjligt därutöver. Jag har gillat vissa Woody Allen-filmer tidigare, men aldrig provat att läsa någon av hans böcker. När tillfället nu dök upp, så var jag mycket nyfiken.

Rena anarkin är en novellsamling med 18 noveller, som kretsar mestadels kring udda typer i New York. Många av novellerna är skruvade, somliga rentav absurda. Vid flera tillfällen så utgår berättelsen från ett utdrag ur en tidningsartikel, och twistar liksom till det som stått i artikeln till en absurd historia. Ett exempel på det är novellen ”Den strömförande kostymen” som inleds med en artikel ur The New York Times Magazine där man berättar om nya innovationer som är på gång, bland annat en tröja som man ska kunna ladda mobilen med hjälp av, bara genom att gnugga mobiltelefonen mot tröjan en stund. Själva novellen handlar sedan om hur fel det skulle kunna bli om den tröjan faktiskt blev verklighet. Exempelvis så blir det ju då inte helt riskfritt att råka nudda vid något annat strömförande. Det är roligt emellanåt. Tonen är ofta rapp och lite putslustig och det märks att Allen är en van historieberättare. Dock så fungerar det inte riktigt för mig.

Jag tycker att det ofta känns ansträngt. Emellanåt skrattar jag till medan jag läser, men ofta blir det ganska enformigt. Även om Woody Allens absurditet är både fyndig och på något vis nyskapande, så blir den tröttsam i längden. Åtminstone i den här novellsamlingen, och åtminstone för mig.

Ibland slår det över och blir fjantigt, som när Musse Pigg är med i en lång novell, som om han vore verklig. Det är förmodligen mycket svårt att få en sådan grej att fungera – gränsen är hårfin mellan humor och barnslighet. Och tyvärr slår det för ofta över i det senare. Det glimrar till ibland i Rena anarkin, men tyvärr alltför sällan.

Den här recensionen har också publicerats i Nya Upplagan. Recensionen är också en del av mitt projekt här på Ord och inga visor, Recensioner i dagarna 28, som pågår just nu. Idag är dag 7 (i grevens tid, för snart är det ny dag när jag skriver detta!). Har ni läst Rena anarkin (eller något annat av Allen)?

Publicerat i Bokrecension | Märkt | 1 kommentar

Det är omständigheterna som gör 80-talisten

Vad? Den här boken är andra boken i min tredje omgång av projekt kill hyllvärmare,  som går ut på att läsa böcker som stått länge i hyllorna. Eftersom de annars lätt blir bortglömda (och därmed aldrig lästa).
Omgången? Jag delar in mina olästa böcker i omgångar om tre böcker i varje, för att projektet ska bli mer lustfyllt. Tredje omgången inkluderar också Insekt av Claire Castillon samt Boktjuven. 
Hur lång tid i hyllan? Ungefär tre år.

Varje generation brukar få epitet och egenskaper från äldre generationer. 80-talisterna har kallats obrydda, bortskämda, lata och en mängd andra saker. Vi anses också samtidigt vara den ifrågasättande generationen, som inte bara tar saker för vad de är. I Gustav Fridolins reportagebok Blåsta! Sveket mot 80-talisterna så går han lite grundligare in på vad som format vår generation i Sverige. 90-talets nedskärningar, fritidsgårdar som stängde, uppkopierade papper i skolan eftersom man skar ner på läromedel och mycket annat. Det är en otroligt läsvärd bok, åtminstone för den som själv är 80-talist. Fridolin blandar intervjuer med rena fakta, statistik och egna reflektioner kring hur det blev som det blev. Det är läskigt hur man skar ner på sådant som är viktigt och det gör man ju i allra högsta grad än idag. Öppna 30 ungdomsgårdar och andra roliga aktiviteter för ungdomar i Malmö, så skulle det nog bli betydligt lugnare där.

Effekterna av det märks inte förrän senare. När personer födda på 00-talet blir äldre (00-talisterna, kommer man kalla dem så tror ni? Låter ju mycket märkligt) så kommer man säkerligen att lägga på dem mängder av epitet och förklaringsmodeller. Det är viktigt att göra det för att se var politikerna valde fel och när det blev rätt, men det är också viktigt att lära sig av vad som gått fel tidigare och inte göra om samma misstag. Och att inte skylla en generations generella egenskaper på individerna. Samhället kan påverka enormt mycket.

Nu lät det här väldigt träigt. Blåsta! är inte en träig bok. Den är relevant, rapp i tonen, kritisk och framförallt intressant. Man ska vara medveten om Fridolins egen ståndpunkt som miljöpartist och boken strävar inte efter att vara opartisk, även om han granskar även de egna åsiktsfränderna. Ibland blir det tråkigt med statistik men det är också viktigt att underbygga sina påståenden. Är det någon mer som har läst den?

Just nu pågår också mitt projekt recensioner i dagarna 28, för att jag ska komma ikapp med de böcker jag har läst. Idag är dag 6 (flera recensioner publicerades igår på boksöndagen så nu är jag ikapp i projektet åtminstone).

Publicerat i Bokrecension | Märkt | 1 kommentar

Det här hade också kunnat bli ett unboxing-inlägg om jag inte var en obotlig bokoholist

Igår på min boksöndag så skrev jag ett inlägg här om böcker jag hämtade för någon dryg vecka sedan och hur jag aldrig kan hålla mig ifrån att öppna paketen, utan alltid sliter upp dem på paketstället. Om inte annat för att tjuvkika vilka böcker som ligger i paketet. Häromdagen så hämtade jag ut ytterligare många paket och gjorde samma sak igen. Så inga bilder på oöppnade bokpaket, alltså, däremot på vilka som låg i:

Paketen innehöll alltså böckerna ovan. Blandfärs av Kalle Lind & Kringlan Svensson, Astors italienska noveller 6-10, Sista testamentet av James Frey, Avskedsbrev av Valeria Parrella, Samarbete med fluga av Lydia Davis, en Ellen Key-biografi i manusform (eftersom deadline för tidningen är innan boken finns tryckt även om tidningen kommer ut först senare) och sist men inte minst Alice i Underlandet & Alice i Spegellandet.

Nu kanske någon uppmärksam bloggläsare hajar till. Jag har ju ett års köpstopp när det gäller böcker. Och ja, jag HAR köpt Alice i underlandet-boken, men den tycker jag inte ens räknas som ett brytande mot köpstoppet eftersom jag sedan evigheter tillbaka har hållit koll på bokbörsen tills denna utgåva med båda böckerna i ska dyka upp. När den slutligen gjorde det så var det omöjligt att stå emot. Eftersom köpet planerades innan jag ens hade en tanke på köpstopp, så kan det knappast gillas. Allt det här låter mycket logiskt förmodar jag…

Underbara böcker va? Nu hoppas jag nästan på en liten paus i avierna som trillar ner i brevlådan, så att jag får tid att läsa alla nya!

Publicerat i Kuriosa | 1 kommentar

Majboksöndag 6: INGENBARNSLAND


Ingenbarnsland – Eija Hetekivi Olsson.

Det har skrivits romaner förut om att växa upp i fattiga områden, om att inte ha råd med någonting, om att behöva hålla en tuff fasad uppe för att inte bli utestängd från gemenskapen. Det har skrivits förut om att snatta kläder och om lufttrampande pundare i träningsoveraller som står på det torg man passerar på väg till skolan och väntar på att Systembolaget ska öppna. Det har skrivits förut om att ha finska föräldrar som aldrig riktigt förstår sig på Sverige – Susanna Alakoski ligger närmast till hands – men det har aldrig gjorts på det här sättet.

Miira vill inte gå i finskspråkig klass, vill inte redan där bli utestängd från många av de privilegier som hennes helsvenska jämnåriga har. Platsen är den slitna förorten Gårdsten i Göteborg. Miira är först liten, sedan lite större och slutligen går hon i högstadiet. Eija Hetekivi Olsson har vaskat fram det perfekta språket för Miira, som är en kaskad av nya ordkombinationer, ilska, osäkerhet och den tuffa, tuffa fasaden.  Under denna och hennes vägran att låta sig hunsas med, skiner hoppet fram i den annars mycket socialrealistiska berättelsen. Miira klarar sig själv. Även om hon riskerar att trampa på kanyler på vägen hem, även om hon måste städa trapphus för att familjen inte klarar sig annars, även om hon snattar kläder inne i stan och bränner hål på tak med tändare, så är hon alltid sin egen. Jag kommer att tänka på Åsa Linderborgs roman om sin pappa – Mig äger ingen. För även om Miira ofta är ledsen, osäker och utstött, och även om ingen tror på hennes förmåga att bli något, så äger ingen henne. Varken Hem och skola, lärare eller föräldrar.

Underliggande finns en svidande samhällskritik, en spark rätt i skrevet på Sverige. Hur lärarna och skolan behandlar barn som från början får utanförskapets stämpel i pannan, hur lärarna fjäskar inför de fina hästsvansblondinerna från villaområdena och hur samma lärare tar fram stränga tonfallet gentemot de finländska barnen.

En debutroman förväntas sällan vara perfekt.  Ändå händer det emellanåt att någon skriver en så fantastisk roman att den tar sig igenom bruset och bara skiner för sig själv. Eija Hetekivi Olsson behöver ingen mognadsprocess i sitt författarskap, redan här sätter hon tonen, och den är mycket originell.

Min recension ovan har också publicerats i Folket i bild/Kulturfront och jag har fått tillåtelse att publicera den i bloggen. Som ni märker så ÄLSKAR jag Ingenbarnsland, det är en av de absolut bästa böckerna jag läst i år. Har ni läst den? Gillade ni lika mycket som jag?

Det här är den femte recensionen i mitt projekt Recensioner i dagarna 28. Idag är det också boksöndag här på Ord och inga visor. Det här inlägget blir dagens sista, hoppas att ni har gillat läsningen och fått några boktips!

Publicerat i Boklördag, Bokrecension | Märkt | 2 kommentarer

Majboksöndag 5: Min läsordning den närmaste tiden

Jag brukar ju göra läsordningslistor när jag har mycket att läsa, särskilt när recensionsexemplaren hopar sig. Nu har jag så extremt mycket att jag bara gör listor en liten kort bit fram i tiden, för att läsningen aldrig ska kännas som ett stressmoment. För tillfället ska jag läsa ut Ida Lindes En kärleksförklaring, sedan ser läsordningen ut exakt som på bilden ovan från vänster till höger. Inte fy skam va? Och efter boken längst till höger så väntar otvivelaktigen hyllvärmaren BOKTJUVEN.

Hur ser er läsning ut i den närmaste framtiden?

Publicerat i Boklördag, Kuriosa | 6 kommentarer

Majboksöndag 4: Elva frågor, del 2 av 4

Häromdagen svarade jag på elva frågor som jag hade blivit utmanad att svara på. Läs mina svar här. Nu tänkte jag också svara på de frågor jag fått från Den var bra.

1. Bokus eller AdLibris?
Adlibris har alltid varit mer av min grej. Vet inte varför. Men jag föredrar helt klart antikvariat och fysiska bokhandlar, för känslans skull.
2. E-bok eller ljudbok?
Ingetdera! Jag läser bara fysiska böcker.
3. Bästa tidning eller tidskrift om litteratur?
Horisont, 10tal och i viss mån ViLäser även om jag har börjat föredra texter som tar lite längre tid på sig (fast jag läser alltid den sistnämnda!).
 4. Hur många lån har du på ditt lånekort just nu?
Jag har faktiskt några, lånade ett gäng diktsamlingar för ett tag sedan. Annars brukar jag aldrig låna på bibblan, förutom när det kommer till kurslitteratur.
5. Vilka tre författare skulle du vilja ha med i en läsecirkel, ni blir bara fyra?
Sara Stridsberg, Birgitta Trotzig, Marguerite Duras. Utöver språkförbistringar så tror jag att det skulle bli ett underbart bokcirkelsamtal.
6. Vilken bok har du haft för stora förväntningar på?
Typ alla bestsellers jag läser. En halv gul sol och Franzens Frihet är väl de mest klassiska exemplen. Samt Svindlande höjder , den tyckte jag inte alls om.
7. Ditt favoritbibliotek?
Stockholms stadsbibliotek, Plattanbibblan.
8. Köpa eller låna böcker?
Köpa! Gärna begagnade, äldre böcker. Eller få!
9. En bra presentbok till ett brudpar?
Oj, ingen aning. Kärlekens historia kanske, av Nicole Krauss. Den är fantastisk. Eller This is for you av Rob Ryan.
10. Vilken författare skulle du vilja intervjua på Bokmässan i höst?
Massor!
11. Vad skulle din självbiografi heta?
Ingen aning faktiskt men jag har ju romanskrivarambitioner och har alltid skrivit och kommit på titlar så jag har mängder av titlar uppstaplade i ett block. Två förslag på självbiografititlar: Och längst in i böckerna ska jag slutligen finna mig själv. Eller Ät mina tankar till brunch på söndag. Den har jag haft länge i titelblocket. Eller Det här är ett halsbloss för själen. Eller Som slarvigt utströdda önskedrömmar låg jag således utsmetad över ditt parkettgolv. Vad tycker ni om de titlarna?

Det här är en del av min boksöndag som pågår idag.
Publicerat i Boklördag | 2 kommentarer

Majboksöndag 3: Det här kunde ha blivit ett unboxing-inlägg om jag inte var så ivrig

Förra veckan gick jag lycklig till posten för att hämta ut fem paket som jag visste innehöll böcker. Jag börjar bli stammis på mitt postkontor och de frågade nyfiket häromdagen om jag KÖPER alla dessa böcker. De såg lite lättade ut när så inte var fallet.

Och jag hade tänkt ha ett unboxing-inlägg, alltså visa paketen innan och sedan öppna dem och fota igen, typ. Lite mer spännande. Men jag har för vana att slita upp alla bokpaket redan inne på paketstället, kan absolut inte hålla mig hela vägen hem. Maximalt går det att hålla sig tills man kommer till en bänk några meter bort, så att man kan öppna i lugn och ro (nåja). Så det bidde helt enkelt inget öppna-paket-inlägg, istället ett inlägg med vilka böcker som låg i dessa paket.

Uppifrån och ner, som synes på bilden ovan:

Ariel av Sylvia Plath
Drivved  – en antologi om Charles Bukowski
Ensam av August Strindberg
Skakad spegel av Soren Erik Thomsen
Känslan av ett slut av Julian Barnes
Blek kung av David Foster Wallace
Sverige forever in my heart av Niklas Orrenius
En kärleksförklaring av Ida Linde
Bara helt vanliga förbannade jävla människor avDaniel Lehto
Systemets sopkvast av David Foster Wallace

Härligt va? Är sjukt peppad på nästan alla dessa böcker (ett par av dem har jag inte valt själv, de ska recenseras i tidningar), särskilt Orrenius-boken och David Foster Wallace som jag ser fram mycket emot att läsa.

Jag gick faktiskt och hämtade ännu fler paket (inte mindre än sex stycken!) häromdagen, och de kommer i ett inlägg inom kort. Nu tror jag det kommer vara lugnare på paketfronten ett tag framöver. Har ni läst någon av dessa böcker? Själv har jag ju läst Känslan av ett slut (bloggade om den tidigare idag) och håller nu på med En kärleksförklaring.

Det här är en del av min majboksöndag, alltså många bokinlägg på en och samma söndag (det skulle ha blivit lördag men blev inte riktigt så).

Publicerat i Boklördag | Lämna en kommentar