Alltså, det faktum att jag av någon anledning inte har bloggat om Medealand och andra pjäser av Sara Stridsberg är förstås obegripligt. Jag läste den i januari eller februari i år. Nåväl, bättre sent än aldrig. Nu har ju boken dessutom gått och blivit Augustprisnominerad i den skönlitterära klassen (YAY!).

Den trogna läsaren av min bokblogg, vet att jag avgudar Sara Stridsberg och att jag dessutom tragglar med en magisteruppsats i litteraturvetenskap om Darling River. Alltså är det egentligen överflödigt att skriva det här, men: JAG ÄLSKAR PJÄSERNA!

Medealand och andra pjäser innehåller tre pjäser som Stridsberg skrivit: Den om Valerie Solanas (löst baserad på Drömfakulteten), Medealand (löst baserad på den klassiska pjäsen Medea) och Dissekering av ett snöfall (om drottning Kristina). Jag såg Medealand när den gick på Dramaten för några år sedan och älskade den redan då. Att läsa den är som att läsa en roman, eftersom den språkligt är så pass stark och full av vackra formuleringar. För någon månad sedan såg jag Dissekering av ett snöfall som spelas på Dramaten nu. Jag föredrar texten framför uppsättningen, även om också den var bra.

Jag älskar teater och går så ofta jag hinner eller har råd. Därför, och eftersom man har fått läsa en del pjäser inom litteraturvetenskapen, har jag inga problem med att ta till mig texterna, trots att de ju är teatermanus med repliker, scener och akter. Men även den teaterovana bör inte låta sig skrämmas. När man väl har kommit in i känslan så störs man inte av replikerna och scenanvisningarna. Så, jag säger, som alltid när det gäller Stridsberg: LÄS, bara LÄS!