Det svåraste som finns måste nästan vara att skriva roligt. Åtminstone utan tillgång till bilder (typ serieformatet). Det har Kalle Lind och Kringlan Svensson i alla fall gett sig på i romanen Blandfärs. Jag hade förmodligen inte läst den om jag inte fick den som recensionsexemplar att skriva om i en tidning men nu blev det så i alla fall. Just humormässigt tycker jag att boken lyckas hålla sig ovan buskisnivån. Boken börjar med att en ICA-handlare märker att något är fel med blandfärsen i hans butik. En restaurangägare kliver just då in och handlar massor av nämnda blandfärs. I samma veva har en person som inte missat en dag på jobbet på 22 år, varit borta i över en vecka. Finns det ett samband mellan skum blandfärs och ovanlig avvikelse? Och så skruvar sig historien vidare utifrån dessa grundpremisser. Det är någon form av twistad kriminalhistoria som rusar på i ett snabbt tempo. Mycket satir, mycket kritik av olika yrkesgrupper (t.ex journalister). Men alltså, MYCKET var just ordet. Humorn gör det svårt att relatera till romanfigurerna och i en hel roman blir det mastigt. Och bristen på allvar får mig att tröttna i längden. Här är recensionen jag skrev i Nerikes Allehanda.

Detta blir dagens bok i mitt projekt med en recension om dagen tills jag har kommit ikapp.