När jag var liten så älskade jag Maria Gripe och slukade varenda bok jag kom över av henne. Det var något gammalmodigt och lite heligt (sakralt höll jag på att skriva, men det var att ta i) i hennes berättelser. Ungefär samma känsla fick jag när jag såg Den vita stenen (som för övrigt finns i sin helhet på youtube, tips!) på tv en sommar.
Jag har inte läst Gripe sedan barndomen men har successivt släpat hem de böcker av henne som jag äger från mamma och pappa. I sommar tänkte jag läsa några av böckerna för att se om de gör ett lika starkt intryck i vuxen ålder. Det blir ingen prestationspress så att jag måste läsa ett visst antal eller så, utan jag läser det jag känner för. Det kan bli en bok, eller flera. Självklart kommer jag blogga om det hela och om någon vill göra samma sak, så ta chansen nu!
Idag ska jag dock mest städa, såhär på nationaaaldagen.
Det ska bli spännande att höra vad du tycker om Maria Gripes böcker när du läser om dem som vuxen. Jag har funderat på det, för precis som du så älskade jag hennes böcker när jag var liten. Rädslan att förstöra minnet av dem är tyvärr alltför stor, så det är bra att du gör det först
Vilken bra idé! Jag läste och älskade också hennes böcker som liten!
Jag läser Glasblåsarens barn högt i klasser och den håller. Jag älskar att läsa för andra, det blir en ny dimension.
Jag gillade också Maria Gripe när jag var barn. Särskilt Skugg-serien och Agnes Cecilia. Just Skugg-serien läste jag om för några år sedan och la då märke till diverse suggestiva budskap som jag inte förstod när jag var liten. Filosofi och psykologi var ju något Gripe var väldigt intresserad av.
Den ska ju bli film snart, har jag hört.
I sommar tänker jag läsa ”Tordyveln flyger i skymningen” för första gången!
Tänkte omläsa Tordyveln för n:te gången under min semester i augusti, den bor nämligen på sommarstugan
Jag har läst om en del av Maria Gripes böcker i vuxen ålder och tyckte nästan mer om dem då än som barn. Det är så fint att barnen får vara allvarliga, lite vemodiga och fundersamma i hennes berättelser. Inget skojfriskt så långt ögat når, bara väldigt fin psykologisk gestaltning. Mycket, mycket gillar jag det.
Jag älskade också Maria Gripe när jag var mindre men har inte heller läst något av henne i vuxen ålder. Har tänkt göra det många gånger men det blir nog någon sommar när alla hyllvärmare är lästa och jag inte har så många recensionsex. Ska bli kul att höra vad du tycker om dem nu
Maria Gripe är en av mina favoritförfattare och jag blev jättesugen på omläsning nu. Startade en bokblogg bara för det
Jag har läst om med jämna mellanrum. Inte minst när jag skrev C-uppsats för 1000 år sedan och tog utgångspunkt i en av hennes böcker (tre trappor upp med hiss). Men även sedan dess har jag återvänt till Maria Gripe, inte minst sedan mina barn blivit såpass stora att också de vill höra/läsa böckerna. För två år sedan till exempel hade vi Tordyveln flyger i skymningen som högläsningsbok på sommaren. Och ja, den (liksom många andra) håller även för den vuxne läsaren.