Man kan också bo i ett gammalt stationshus


Ida Linde – En kärleksförklaring.

Jag tilltalas egentligen inte av det här avskalade språket, det här med att skriva så minimalistiskt som möjligt. Jag tycker att det blir svårfångat och i längden, om man läser många sådana böcker, ganska meningslöst. Torftigt, när man tänker på hur fantastiskt det går att skriva om man tar i från tårna. Och Ida Lindes roman gled av mig och glömdes bort ganska fort efter att jag hade läst ut den. Det jag gillade mest var när modern och de två barnen bodde i ett gammalt stationshus. Jag föreställde mig miljön, att stanna upp på en plats som annars är avsedd att vistas på bara en liten stund i väntan på att ta sig någon annanstans. Jag vet inte, det här är nog bara inte min typ av bok. Men jag har recenserat den i Tidningen Kulturen och den texten finns här.

Har ni läst den här boken (obs att recensioner i dagarna 28 är igång igen, idag är den nionde recensionen)?

About these ads
Det här inlägget postades i Bokrecension och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Man kan också bo i ett gammalt stationshus

  1. ochdagarnagar skriver:

    Jag läste och den sitter faktiskt kvar på en plats i mitt minne. Den har växt på mig efterhand. Min text från januari: http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.se/2012/01/en-karleksforklaring.html

  2. Thank you for sharing this excellent post. Very interesting ideas! as always, btw

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s