Jag har ju sedan flera år tillbaka en poesiutmaning, som går ut på att läsa minst en diktsamling i månaden. Anledningen till att jag känner att jag behöver en sådan utmaning är absolut inte att jag inte älskar poesi – tvärtom – det har att göra med att jag sällan kommer mig för med att läsa diktsamlingar numera om jag inte får en spark i baken.
Dels har det att göra med att det ramlar in recensionsexemplar titt som tätt och att jag har börjat recensera för ett gäng tidningar. Och dels att jag väldigt ofta läser en dikt här och där, men sällan från pärm till pärm. Dock så har jag slarvat å det gruvligaste med poesiutmaningen i år och först nu i april har jag kommit mig för med att påbörja den igen. Jag har läst moder jord av Gösta Friberg, som jag tänkte blogga om inom kort. Det ser jag som startskottet för att börja med det här igen. Poesi är ljuvlig och inspirerande, när den är som bäst. Och den behöver inte alls vara svår eller pretentiös eller otillgänglig. Sådan poesi gillar åtminstone inte jag.
I maj har jag valt Book of longing av Leonard Cohen som den diktsamling jag ska läsa. För övrigt så släpper la poème kalashnikov tre stencildiktsamlingar + en ny kulturtidskrift i stencilformat på fredag och det ska firas med uppläsning och häng och buller och bång (nåja, nästan i alla fall) i Stockholm. Säg till om ni vill veta mer. Det går också att förhandsbeställa stencildiktsamlingarna. Min heter Som ryska marscherande soldater, de andra två heter Strömmar diktetter och Rännstenens laserblick. Alla tre kostar bara 100 pix. Hojta till i kommentarsfältet i så fall.
Vill någon mer haka på min poesiutmaning? Jag vet att vissa redan är med, men ändå!

Jag hade lätt hängt på om jag inte visste med mig att jag är så himla dålig på utmaningar
Läste faktiskt lite Emily Dickinson häromveckan när jag hade romanpaus, det var väldigt trevligt. Önskar också att jag kom loss att läsa poesi oftare.
Jaa, det blir lätt att man glömmer poesin fast den är så viktig.