Nicole din roman är liksom perfekt på något vis. Jag läste den andäktigt, kunde inte slita mig fast jag egentligen hade massor av saker som jag borde göra istället.
Nicole jag var inte så förtjust i Man utan minne av dig, men jag älskade Kärlekens historia och därför visste jag inte riktigt vad jag skulle tro innan jag började läsa Det stora huset.
Nicole din bok handlar om ett skrivbord med många lådor och om människorna som någon gång har ägt detta skrivbord. Skrivbordet utgör liksom ramen för din berättelse, och redan där har du mig på fall, hur ett vackert bord och skrivandet som äger rum vid det får sådan total betydelse för din berättelse.
Nicole gång på gång medan jag läser så tänker jag att jag vill skriva en sådan här roman. Kunna skriva såhär.
Nicole ditt språk är så vackert att jag vill spara på meningarna, skriva ut dem och rama in i tavlor.
Nicole kan du inte skriva en ny roman nu, så att jag får befinna mig i ännu en av dina världar?
Det var allt. Eller nej förresten. Den här boken var en av de bästa jag läste under 2011, fast jag har inte kommit mig för att skriva om den förrän nu. Så. Det var allt.
Verkligt lockande recension! Har ju i och för sig haft Krauss på läslistan länge men nu så måste jag. (sa hon för fjärde gången….)
Jag vill också kunna skriva som Nicole – hon är en av de bästa författarna jag läste under 2011. Längtar till att läsa nästa bok, och nästa!
Pingback: Oläst och efterlängtat « Eli läser och skriver
Helt klart en av de bästa under 2011. Jag är inte så intresserad av att kunna skriva, men jag vill väldigt gärna läsa en ny bok av Krauss. Jag har iofs Man utan minne oläst…
PS jag har skrivit lite mer om Kandre på bloggen. LÄS!
Man utan minne var jag inte överdrivet förtjust i men Nicole är en underbar författare!
Nu blev det lite fel, jag menar läs mitt inlägg om du har lust, LÄS Kandre med stora bokstäver
Ja det ska jag verkligen göra!
Jag läste Kärlekens historia 2011 men inte kommit mig för att publicera något om den heller. Den seglade rakt upp på topplistan med favvoböcker. Hur rolit är inte et!? Att hitta författare fortfarande som man vet kommer att hålla sig där bland favoritböckerna tillsammans med sådant man älskade som 16-åring!
Jaa det är underbart. Om du gillade Kärlekens historia så kommer du med största sannolikhet känna samma sak med Det stora huset!