En av de allra bästa böckerna jag har läst i år


Carolina Fredriksson – Flod.

Kära Carolina!

När jag fick din bok i handen, så var jag först en aning fördomsfull. Din korta titel och det faktum att du är en ganska ung debutant, fick mig att tro att din bok skulle vara skriven på en avskalad, tråkig, regelrätt prosa. Att berättelsen skulle vara vag och svårgripbar. Att den inte skulle fånga mig. Jag trodde att jag skulle läsa igenom den, lite uttråkat, som om jag läste på slentrian. Men vad glad jag blev när det visade sig att jag hade fel.

Din roman var för mig omöjlig att sluta läsa. Berättelsen om de två barnen (Alka och Kappen), utlämnade, ensamma i den stora världen, grep fullkomligt tag i mig. De väntar på att Ina ska komma med mat. Ina bor i staden och kommer bara ibland. Vissa gånger dröjer hennes besök så länge att matbristen gör barnen trötta, lata och lealösa. Ina är vuxen och har en burk med något som luktar sött och som hon stoppar i cigaretter när hon besöker barnen i husbilen.

Barnen leker, har på något sätt rutat in sin vardag så att den ändå skänker dem trygghet. En gång bodde många fler där under bron, vid vattnet, men de blev bortrensade. Barnen gömde sig under bron och blev kvar. I romanen får jag ta del av ett utsnitt ur deras vardag och mycket lämnas åt mig att fantisera ihop eller klura ut på egen hand. Men det här vet du förstås redan, Carolina, det är trots allt du som har skrivit boken.

Ditt språk fick mig också på fall. Språket är knastrigt och originellt, poetiskt och svindlande. Du har något på din agenda och lägger handlingen på en okänd geografisk och tidslig plats. Du skriver om utsatthet, barndom, gemenskap, utanförskap. Du skriver om sorg och otillräcklighet, men den kärlek som lyser som neon mellan raderna gör det bara ännu starkare.

Carolina, jag hoppas att du redan skriver på din andra roman. Och sedan hoppas jag på en tredje och så vidare. Jag kommer att läsa dem alla. Förhoppningsvis lika andaktsfullt och med samma känsla av att jag läser något storartat, som nu då jag läste Flod.

Varma hälsningar,
Jessica

Den här texten har publicerats i Nya Upplagan och jag fick tillåtelse att lägga upp den här i bloggen också. Den som ännu inte har klickat på KÖP-knappen gällande den här boken, eller åtminstone skrivit upp den på sin bokönskelista – gör det!

Det här inlägget postades i Bokrecension och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till En av de allra bästa böckerna jag har läst i år

  1. minaboktankar skriver:

    Jag har läst om Flod och är väldigt nyfiken på den. Nu när du skriver så fint om den måste jag läsa den.

  2. Bokbabbel skriver:

    Har aldrig hört någon beskriva ett språk som ”knastrigt” tidigare, det låter härligt och spännande!

  3. Pingback: Gillar jag en bok så är det en romans, med två kilar vi stadigt | ord och inga visor

  4. Pingback: Jag är galningen som säger: Jonathan Franzen är naken! | ord och inga visor

  5. Pingback: De bästa böckerna jag läste 2011 | ord och inga visor

  6. Pingback: Nödvändig läslista: Unga kvinnliga författare | ord och inga visor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s