Den unga F:s bekännelser, enligt (och av) Maria Margareta Österholm.

När jag tänker ungdomsbok så tänker jag klassisk roman, gärna åtminstone halvlyckligt slut (eller åtminstone en tillstymmelse till hopp, så att ungdomarna inte sitter där med sitt wertherska lidande intakt efter att ha läst ut boken). Jag tänker ganska standardiserad prosa och standardiserat språk. Karaktärerna får gärna vara lite halvstereotypa och därmed lätta att placera och relatera till. Denna min uppfattning har också varit anledningen till att jag – fram till i år – knappt har läst en enda ungdomsbok (förutom några när jag var just ungdom, men inte ens då blev det många). För en som föredrar en roman där miljön och språket spelar en större roll än handlingen, så känns detta som slöseri med tid (jag duckar för kastade tomater här). MEN i år har jag läst flera ungdomsböcker som faktiskt förvånat mig. Några av dem har varit precis som jag beskrev ovan – och de ska jag också blogga om så småningom. Men mina ungdomsboksfördomar har definitivt kommit på skam och det finns inte längre något större hinder för mig. Det känns kul.

Särskilt förvånad blev jag nyligen när jag läste Den unga F:s bekännelser. Det är en berättelse med många språkliga experiment och garanterat utan klassisk händelsekurva (karaktär introduceras för att läsaren ska få relation till denna och veta vad denna vill -> ett hinder uppstår -> hindret genomlids och klaras av, karaktären har påverkats på något sätt av händelseförloppet -> snipp snapp snut så var sagan slut). Det här handlar om den unga F. Och även om jag inte alltid hänger med i vad som händer så njuter jag av ordflödet som tar mig in i ett universum av referenser till klassiska visor/texter, av klassiska flickrelaterade företeelser, av att drunkna eller inte. Och vad drunknar man i? Det kan vara ett vattendrag, ett hav, en å, en sjö, en tjärn såsom kvinnor drunknat genom tiderna i litteraturen. Men det skulle ju också kunna vara att man drunknar i krav, i förvirring, i förväntningar på hur man bör vara. Ordet flicka är F, tänker jag. Den unga flickans bekännelser.

Så står det på pärmens insida. Det här är en tunn liten bok, som gör en ganska förvirrad men också glad och inspirerad. Jag tänkte ge ett exempel ur boken:

när Den unga F ligger vid strandkanten och förmultnar som: flickor gör när tungan sliter i munnen och ingen vill lyssna på en historia om när det blev höst i vanlig ordning och det var inte en enda bilolycka att hänga upp sig på det var inte många som hade sådana ärenden som behandlades vid sjöar där det låg: flickor slängda jobbade på storheten och det tillhörande vansinnet som var helt fiktivt och inte uppskattades i allmänhetens ögon

Dessutom får man leta länge efter maken till snygg bok. Kolla ovan hur fin den är när man öppnar den. Fint omslag till en annorlunda och intressant bok, alltså. Har någon annan läst den?