Hos miniskirt blues hittar jag en rolig uppgift – att lista sina tio favoritförfattare. I och med min författarjulkalender förra december, så har jag avhandlat mina favoritförfattare redan egentligen. Men det var ett tag sedan (evigheter, i internets mått mätt) så mina favoriter tål att repeteras. Dessutom varierar det ju lite hur man känner och nu har några nya kvalat in. De här författarna är mina favoriter just nu:
Sara Stridsberg för de underbara berättelserna, och för förmågan att beskriva det fruktansvärda, hemska, äckliga, sorgliga med så vackert språk att det hemska blir ännu hemskare. Och språket ännu vackrare. Och för miljöerna som mejslas fram så tydligt att man kan känna doften av Valeries svett på socialfallshotellet, doften av salt i Sally Bauers hår då hon simmar och simmar och doften av Dolores när hon ligger utslängd vid Darling River.
Roberto Bolaño har jag visserligen bara läst två böcker av än så länge, men fler kommer det garanterat att bli. Han får vara med på min tio-topp-författarlista för att poesin spelar en såpass stor roll även i hans prosa och för att berättelserna om Mexiko och människorna han porträtterar är magiska och fängslande.
Sofi Oksanen för att hon lyfter fram ämnen som annars vanligtvis är tabubelagda, och för att hon gör det så bra.
Karl Ove Knausgård för att han har lyckats göra mig och många andra helt frälsta och besatta av berättelsen om hans liv. Del tre av Min kamp kommer i oktober. Böckerna är skrivna på ett språk som totalt drar mig in i dem, även om inget storslaget händer. Eller kanske just därför. Jag lär förmodligen inte läsa del tre förrän i november eller december (nåväl, vi får se hur det blir med den saken), men ändå – peppen!
Moa Martinson för att hennes berättelser också har gjort mig i det närmaste besatt (eller åtminstone inspirerad). Jag älskar både berättelserna och språket.
Monika Fagerholm för de sagodoftande landskapen, de sorgligvackra människorna och längtan efter att läsa mer av henne – samtidigt som jag suger på karamellen, eftersom man aldrig vet när nästa bok ska dyka upp.
Gunnar Ekelöf för att jag sitter och gapar varje gång jag öppnar hans diktsamling sent på jorden. Jag skulle kunna kopiera hela diktsamlingen rakt av och skriva in i min citatbok.
Lukas Moodysson för att hans effekt på mitt skrivande inte går att överskatta (och då främst långdikten vad gör jag här). Allt jag har läst hittills av mannen (vad gör jag här, Från sexton till tjugosex, Det spelar ingen roll var blixtarna slår ner, Vitt blod, Döden & co) har imponerat galet mycket på mig. För att inte tala om hur mycket Lilja 4-ever, Tillsammans och Fucking Åmål har påverkat mig. Var och en på sitt sätt.
Birgitta Trotzig har jag än så länge bara läst två böcker av, men de berörde mig så otroligt mycket att hon direkt kvalar in på den här listan. Det räcker som motivering, tycker jag.
Hjalmar Söderberg måste finnas med på sådana här listor. För miljöerna, stockholmsbeskrivningarna, kärlekshistorierna som berör utan att någonsin bli klyschiga.
Bubblare: Susanna Alakoski, Selma Lagerlöf, Stina Aronson, Charles Bukowski, Patti Smith, George Orwell, Paul Auster, Michail Bulgakov, Haruki Murakami, Karolina Ramqvist, Siri Hustvedt, Sylvia Plath, Francoise Sagan, Majgull Axelsson, Douglas Coupland.
Hur ser er tio-i-topp-författarlista ut?
Pingback: Bokrelaterad enkät: Älsket och hatet | ord och inga visor